torsdag 29 juli 2010

Personligt

Det är svårt tycker jag , att veta hur personlig man ska vara på sin blogg. Vissa av er berättar och visar det mesta, andra är väldigt hemliga.

Jag känner att jag vill berätta lite för er om mig själv.

Så detta inlägg handlar endast några få ord om handarbete, så vill ni inte läsa mer ska ni sluta nu ;-)

Jag har panikångest. Och ganska rejäl sådan. Jag har varit sjukskriven på heltid i tre år, och haft besvären mycket längre än så.

För cirka 6 1/2 år sedan fick min mamma cancer (förlåt att jag berättar mor), och detta tog mig hårt. Hon genomgick flera operationer och cellgiftsbehandling, och jag var den starka i familjen, och tog på mig allting. Därför, när hon sedan började bli bättre kom mina egna problem fram.

Hon var dålig precis när jag tog studenten, och på den festen ställde alla våra närmsta vänner upp och hjälpte henne, och mig med mat och förberedelser.

Nu är det dags för min andra stora fest i livet, mitt bröllop!
Och jag har precis fått veta att mors cancer har kommit tillbaka...

Så återigen kommer hon att ha detta att tampas med under en stor festlighet.
Men på något sätt är det meningen, för hon kan fokusera på mitt bröllop när det är kämpigt.
Och min mamma är tuff, som jag! Liten och tuff.

Men nu förstår ni kanske att jag pendlar mellan väldigt starka känslor; rädsla och ledsamhet, och kärlek och lycka!

Dessutom, med mina besvär, så kommer min bröllopsdag vara väldigt tuff för mig. Men jag vet om det, och har funderat mycket på det.
Och jag tänker inte låta mina besvär hindra mig från att gifta mig!
Jag kan inte vänta på livet bara för att jag först ska må bättre.
Det är bara att göra det man vill, och anpassa situationen efter vad man klarar.

Det kommer att bli tufft, nervöst och tröttande att gifta sig, men även härligt, glatt och underbart! Och bara min mamma är där så är jag glad. Resten ordnar sig!

Nu förstår ni mina lite tumult-artade känslor inför bröllopsdagen, och det var det jag ville.

Dessutom kan jag berätta att under de år jag har varit sjukskriven så har handarbetet betytt mer och mer för mig, och idag är det en enorm terapi och tröst, och glädjekälla! Jag blir lugn, kreativ och glad! Och att dessutom blogga, och få så många fina kommentarer och än mer inspiration, det är fantastiskt!

Det kommer att ta tid för mig att bli bättre, lång tid. Men jag har handarbetet, huset, katten, mina föräldrar och vänner, och framförallt min blivande make (som är det bästa som någonsin hänt mig!).

Detta är till honom, och till mor:


Och jag längtar efter den dag då jag är fru L!

22 kommentarer:

Eva sa...

Att dela med sig och berätta om starka känslor kan kännas som en befrielse och lättnad. jag förstår av det du skriver att du har många kära som stöttar dig, det är underbart. Jag är helt viss om att Du får ett fint bröllop, å kära du säg den brud som inte är nervös en sådan stor Dag. Du kanske har sett att jag skrivit på min blogg " det finns bara ett sätt att äta upp en elefant, ta bit för bit " och det är så sant, allt måste få ta sin tid. önskar dig all Lycka/
Stor kram

Inga sa...

Helt rätt! Lev här och nu! Vi vet inte vad som väntar imorgon. Tråkigt med din mamma, men se fram emot den stora dagen med glädje. Blogga är bra när man behöver bearbeta sina tankar. Handarbete också.

Maria sa...

Hej Fiff!
Tack för att du delar med dig av dina innersta sorger - och "glädjor"!Det kan inte vara lätt att få detta besked om din mamma samtidigt som du förbereder din/er stora fest.
Jag har varit i din situation - helt i botten.Det är nu 17 år sedan. Jag fick läkar - och medicinhjälp och det är jag tacksam för.Under denna tid planerade också jag/vi för vårt bröllop och det tror jag hjälpte mig mycket.Jag har varit nära att "åka dit" igen, ett par gånger, men tror att jag har lärt mig att lyssna på min kropps signaler.Har du läkarkontakt?Jag hoppas det.
Precis som du har jag upplevt att handarbetet är en stor hjälp, på något sätt har det en läkande effekt. Det är faktiskt bevisat att hantverk och handarbete sänker pulsen och har en lugnande inverkan!
Om du vill "prata" vidare med mig,är du välkommen att höra av dig! Min e-post:droppen@telia.com.
Jag önskar att du mitt i allt detta ska få en inre styrka och att glädjen över ert förestående bröllop ska bära dig, hur än omständigheterna ser ut! Och jag tror att vi är många som tänker extra mycket på dig nu!
Kram!
Maria

Bettan sa...

Det är bra att dela med sej ibland, man kanske mår lite bättre då, om man får prata om det. Väldigt vackert hjärta! Kram sytanten

Sara sa...

Jag kan bara instämma med alla andra. Jag har inte så mycket mer att tillägga förutom att skicka en stor *Kram*!

Frualbertsson sa...

Hej Maja
Jag är förmodligen en av de mer hemliga, men jag har definitivt inget emot att andra skriver. Jag tycker att det är modigt och vuxet av dig att berätta om din panikångest. Många förringar sådana besvär och tycker att man är mest konstig eller lite skör. Jag har en mycket nära vän som kämpar med detta också, så jag vet hur hon har haft det. Nu är det mycket bättre sen hon som Maria lyckats lära sig att lyssna på kroppens signaler.
Min pappa fick diagnosen cancer för ett tag sedan, det kom som en chock. Men min pappa är som din mamma, STARK!
Visst är det underligt, att när man börjar prata om sådant här så har nästan alla liknande erfarenheter? Bra att veta tycker jag.
Du är ju smart och ska ha ett litet och enligt ryktet väldigt billigt bröllop hihi så du har ju eliminerat lite stressande faktorer där.
Det kommer bli en helt underbar dag!
Kram på dig och en extra kram till din mamma.
Susanne

bokstickan sa...

Jag tror att det nästan alltid är bra att prata/berätta om sånt man tycker är jobbigt. Dels hjälper det en själv, dels kan det hjälpa andra i samma situation. Jag instämmer också med alla andra som kommenterat och skickar en kram!

Evas Pyssel sa...

Jag skriver samma sak till dig som till en annan vän igår.Jag har ett kort på väggen där det står :
Livet är en promenad med grus i skorna " .
Det gäller oss alla. Ibland får vi sten i skorna, ibland bara sand. Ibland lyckas vi skaka ut det. Tänk vad skönt med bloggandet, man kan lätta sitt hjärta och alltid finns det någon som kan "lyssna", trösta , ge en en kick .
Du kommer säkert att få ett underbart bröllop, ett minne för livet. Hoppas din mamma får hjälp med sin cancer. Stor kram till dig din mor. // Eva

zαnуα ♥ sa...

Många varma kramar skickar jag till dig, det är bra att få ur sig sina känslor och tankar =)

Ulla-Bella sa...

Det er godt å ha noe hyggelig å fokusere på når ting er vanskelig. Klem fra meg.

Saras pyssel sa...

Alla har skrivit så många fina saker och jag bara instämmer och skickar en STOR kram!

SUADDA sa...

Vilket fint inlägg av dig! Tack också för att du delar med dig av dina känslor och tankar!
Jag tillhör nog också de mer "hemliga" bland alla virk/pysselbloggar, men det är mest i hänsyn till min närmaste omgivning.....svårt att vara personlig och samtidigt undvika att skriva om dem.

Även min mamma var hårt drabbad av cancer under en period av barndom....hennes stora peppning just då var att få se mig växa upp. För egen del har jag också genomgått en hel del svårigheter under olika perioder i livets karusell, som jag trodde skulle knäcka mig totalt. ......och min allra käraste och mest närstående vän har under de senaste åren genomgått en mycket, mycket svår depression, men verkar nu vara på bättringen -tack och lov!
Så, i bland är det inte lätt att vara människa!
Men jag kan också se att varje svårighet på olika sätt också medfört många positiva saker som jag annars inte fått uppleva....Amisarna och alla bloggkontakterna här inkl. DU är bara ett exempel! =)

Jag är helt säker på att du fixar bröllopet och att det kommer att bli ett mycket fint sådant!
Och du gör helt rätt som inte låter panikångesten ta ifrån dig denna underbart, lyckliga upplevelse....för trots all nervositet som ALLA känner på sitt eget bröllop så kan jag lova att detta verkligen är något bland det finaste man kan vara med om! =)

Klart din pojkvän skall få sin prinsessa och du din prins! =D
Kram på dig!

Black Iris sa...

Jag har för mig att du berättat att du är 25 år och jag har hela tiden tyckt att du verkat mycket äldre och mera mogen.
Förmodligen är det p.g.a. allt du gått igenom.
De flesta människorna har något inom sig som de vill prata med någon om och ibland finns det ingen lämplig.
Jag är inte speciellt anonym på bloggen men jag har också saker som jag döljer.
En vacker dag kanske jag också berättar.
Starkt av dig i alla fall och du, du förtjänar din underbare blivande man och all lycka du kan få.

Bamsekramar Maidi

Camillas virkhörna sa...

Starkt av dig att berätta. Hoppas det går bra för din mamma och att du får ett underbart bröllop!

Cattis sa...

Tack för att du delar med dig. Jag har varit utbränd och sjukskriven i över 5 år men är tillbaka du. Jag gifte oxå mig under min sjukskrivningsperiod och det gick bra. Och förutom mina barn är min make det bästa som hänt mig, som faktiskt är make nr 2. Jag kommer aldrig att ångra att jag gifte mig gång nr 2 eftersom det finns ingen annan som hade kunnat finnas där för mig och förstå mig som han. precis som jag tror att du känner för din blivande man.

All lycka till dig alla dagar du har framför dig, och jag är övertygad om att din bröllopsdag kommer att bli jättefin och du kommer att klara den.

kramkram

Maria sa...

Bra att du har alla dessa "hjälp-kontakter".Och härligt att du har en så´n fin man - jag tror att du och jag har hittat "guldkornen"!Hoppas att solen skiner lite på dig idag och att du kanske får en och annan handarbetsstund i din härliga hängstol.Ha en fin helg.
Kram!
Maria

Soili sa...

Många fina saker har kommit på pränt.Jag instämmer till fullo.
Alla har vi våra"Kors"att bära,Jag brukar säja till mej själv när det känns riktigt motigt "Det är det här som kallas LIVET"gör det bästa av det,
Njut av din stora dag,och var rädd om varandra.
Allt kommer att gå bra.
En STOR KRAM.

Anonym sa...

Hej alla ni som sitter här inne. Ville bara sägat att jag kämpar på här med min Maja. Jag gör så gott jag kan för att alltid finns där. Men Maja och jag drar iväg på en mc semester till Öland. Har last på garnnystan nu på mc. Önskar er alla en fortsatt skön sommar. Och tack alla för det ni har skrivet till min snuttefia
/Tommie

Anta sa...

Jag kn bara hålla med de andra som skrivit, jätte starkt av dej att berätta om din problem, jag tror att det hjälper att prata om dom.
Hoppas och tror att allt kommer att ordna sej för din mamma, dej och din underbara kille. Lycka till på er stora dag och ha en underbar mc-semester på Öland och ta hand om varandra. Många kramisar skickar jag till er.

Fijaffa sa...

Hej Fiff!
Jag trodde väl inte att jag hade lyckats avskräcka dig så värst, men kände ändå att det var på tiden att jag skrev något positivt om graviditeten också. Har ju mest bara klagat på värmen och mina händer hela sommaren...

Vill bara säga att jag tänker på dig och din mamma. Jag hoppas och ber att ni får en riktigt fin bröllopsdag och att ni båda två ska friskna till, även om det tar lång tid. Jag råkar ut för panikångest då och då, och har haft ett par tuffa år pga av olika saker. Jag mår betydligt bättre nu. Jag hoppas att det kommer bli bättre för dig också, och för din mamma.

Stora kramar! Och ha en skön semester!!! Det är du värd.

Kattis sa...

Det är inte lätt att dela av sig något så personligt så det är starkt gjort! Känner verkligen igen det där med att handarbetet har betytt jättemycket som stöd och lugn under såna perioder man bara inte klarar sig riktigt. Så är det verkligen för mig, det är därför min hobby har växt så pass mycket och betyder så mkt för mig. Jag lever med en kronisk sjukdom... men inte nåt jag vill skriva om. Jag förstår! Det är det jag vill säga.

skapa och inreda sa...

Det kniper till lite extra när jag läser om dig och din mamma. Jag vet vad du talar om... jag håller också på med att virka mig frisk efter en mycket svår tid i mitt liv. Jag är så glad över att jag lever och försöker leva här och nu för livet går inte i repris.
Många varma kramar till dig och din mamma.
Annika

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...