söndag 28 oktober 2012

Hej barnrum!

Projekt barnrum är inlett!
 
Ja, bebben kommer ju inte att använda det sådär på direkten, men det känns bra att kunna ha det lite mysigt och fint därinne. Så man har ett ställe att mysa på, och ha alla barngrejor ;-)
Dessutom skrek rummet desperat efter en tillfixning! Det är lätt det fulaste rummet i vårt hus.
Senaste renovering härinne tippar jag var cirka 1978...
 
 
Ni skulle sett tapeten som satt här! Tråkigaste tapeten i världshistorien!
Min man är så snabb när han drar igång så jag hann inte fota ;-)
Nu är han på god väg med att sätta väv.


Det är ett riktigt knasigt rum det här, i klass med mitt syrum i knasighet. Eller nej, värre tror jag.
Det är snedtak, riktigt, riktigt lågt sådant, konstiga vinklar och en garderob som är en toalett.
Dessutom har jag nog aldrig tidigare sett en sån krokig vägg i mitt liv!

Så det gäller att tänka till när man ska möblera sen.
Fram tills nu har det mest varit gästrum/dumpningsrum, med betoning på det sistnämda.

Men det känns riktigt skoj att tänka ut och planera vad man ska göra här inne.
Det är ett himla bra sätt att förbereda sig på att träffa det nya livet som ska bo hos oss!

Jag kommer att hålla er uppdaterade på vad som händer på barnrums-fronten.
Och det kommer säkert bli en hel del inlägg med diverse återbruk och pyssel på detta tema :-)

onsdag 24 oktober 2012

Matlagning på hög nivå

Ni som har hängt med ett tag kommer kanske ihåg Melvin.
Nu har han fyllt ett år!
En spis stod på önskelistan, och det var ju tvunget att lite hemmagjord mat skulle hänga med den!


Alltså, det är fortfarande rätt tråkigt att virka mat o kakor o sånt, men ägget var faktiskt kul!
Mönstret på både det och champinjonen kommer ifrån en engelsk bok.
Och beskrivningen på moroten finns hos drops, här. Och det var ett riktigt bra morotsmönster tycker jag!
Har testat några andra, som jag inte alls blev nöjd med.
Dock improviserade jag fram blasten.

Slänger också in en bild på ett par byxor som jag sydde till Melvin i somras.
Olle fick ju första exemplaret fiskbyxor (av ett gammalt påslakan), och Melvin fick sedan likadana:


Vet dock inte om någon av dem har använt byxorna mer än någon enstaka gång.
Den ene är en liten mini-tjockis och den andre är smal och lång ;-) hihi.
Inte lätt med passformen om man inte testar under tiden man syr...

söndag 21 oktober 2012

En rosa månad

Det är lite segt av mig att först nu skriva om årets rosa bandet-kampanj.
Men ni har säkert inte undgått den ändå.

Idag för exakt ett år sedan kollapsade min mamma, och vi fick veta att hennes bröstcancer hade spridit sig till hela hjärnan.
Det var den värsta dagen i mitt liv.
Då var jag konstigt nog mitt uppe i min egen rosa kampanj.

HÄR kan ni se alla inlägg som jag skrev om rosa bandet förra året.
Jag fick ihop 1700 kronor genom att ha auktioner på rosa produkter.

När jag satt hos min kära mor och visste att hon inte skulle klara kampen mot bröstcancern så tänkte jag att jag detta år skulle satsa på att överträffa den summan.
Men så kom ju den där dagen för exakt ett halvår sedan då hon till slut inte orkade längre.
Och lusten att handarbeta försvann.
Och sen inträffade ju ett litet mirakel, och jag blev inte mindre trött ;-).
Och jag har helt enkelt inte orkat fixa någon insamling i år.
Men så är det. Bebisen är ju viktigast just nu.
Kanske kör jag hårt nästa år igen!

Under tiden kan man ju alltid köpa ett rosa band att ha på sig, eller reflexen som de säljer. Den är toppen tycker jag!
Och heja er som bidrar i år!

måndag 15 oktober 2012

TantfadderMaja fixar coola snuttefilten!


Nu har jag och min man varit på dop och blivit faddrar till Olle!
Det går ju inte att komma utan en hemmagjord present, så Olle fick en liten snuttefilt av snyggaste retrotyget.
Tyget har jag fått i ett byte med fina Sofia.

Min (mors gamla) symaskin fick sin dödsdom samma vecka som Ebbe dog, så jag är egentligen utan nu.
MÅSTE skaffa en ny!
Men jag hade sparat min ännu äldre husqvarna i garderoben för krissituationer.
Den är allt annat än välfungerande, och bland annat trådspänningen lever sitt eget liv.
Dock lyckades jag snacka lite snällt med den, och rattade hit och dit, och fick en helt okej raksöm.
Puh!

Olle är en väldigt varm kille, så jag fodrade den bara med ett grövre bomullstyg.
Tur det, för symaskinen hade nog inte klarat att sy i tjockare material!

Baksidan blev grön och fin:


Dessutom fick han ett namntåg, och det hoppas jag han kan ha glädje av ett tag framöver.

 
Grönt ska det vara!
Det gillar både mamma och tant Maja :-)

fredag 12 oktober 2012

Häng med!

Det är helt underbart att läsa alla fina kommentarer från er!
Häftigt att både kända och okända personer tar sig tid att lyckönska :-)
Tacktack♥

Nu börjar jag känna mig riktigt taggad inför denna resa, och taggad att ha er med mig!
Det känns liksom ännu mer roligt att kunna dela denna tid med er.

Och jag har nu sett till så att det finns ännu ett sätt att hänga med mig här på bloggen, jag har nämligen skaffat mig en qr-kod.
Skannar ni den med mobilen så kan ni läsa mina inlägg på det viset också!


Den ligger även permanent här på bloggen, lite längre ner i den vänstra spalten.

Tyvärr så har ju gadgeten för Google friend connect försvunnit härifrån.
Det är tydligen så att den numera bara går att lägga till om man har en dynamisk vy på bloggen.
Kanske ändrar jag det någon gång, men just nu behåller jag det utseende jag har.
Men det går att lägga till sig som följare ändå.
Ovanför bloggtiteln finns det en lite meny där man kan trycka "följa", om man vill det.

Så jag hoppas bara att vi ses mer framöver!

söndag 7 oktober 2012

En mini-fifflare i magen

Dags att berätta!
Det bor en bebis i min mage.
Och det är allt ett litet mirakel!

Det är en efterlängtad liten filur som finns därinne.
Vi har fått kämpa ett tag, och jag trodde aldrig det skulle bli något.

Jag tänkte berätta lite om denna resa, för er som vill läsa :-).
Jag har ju nämnt ganska länge att det har funnits en jobbig sak till i mitt liv som jag inte har kunnat berätta om. Nu kan jag det!



Jag fick veta efter ett tag att det var jag som hade ett problem. Fick veta det precis när mor blev så dålig.
Och så fick jag tabletter att ta under några dagar i cykeln. Det gjorde vad det skulle, men det hände ändå inget. Men jag fortsatte med behandlingen, samtidigt som jag vakade hos mor varje dag. För det enda som fick mig att vilja blicka framåt just då var tanken på ett nytt liv.

Många sa till mig att det aldrig skulle gå, för att jag var så pressad just då. Men jag kunde ju inte sluta kämpa och hoppas mitt i alltihop! Det gav mig framtidshopp att drömma om det där livet.
Sen stod allt stilla när mor gick bort, livet pausades.
Men jag var tvungen att inte släppa det där hoppet helt. För att ens orka gå vidare behövde jag den där framtidstron. Så det var bara att fortsätta kämpa!

Och bara två månader efter att mor hade gått bort så kände jag plötsligt att något var annorlunda.
Men jag vågade inte testa!
Jag gick och var supernervös i flera dagar, för jag kände att det var något.
Till sist var jag tvungen att göra testet, och det visade två tydliga streck = plus!
Jag kunde inte fatta det! Och det gör jag fortfarande inte...

Jag vet inte, jag var bara chockad. Och så mådde jag inte så bra de första veckorna.
Det var omtumlande. Och så kom alla känslor. Och jag saknade mor ännu mer. Och så vågade jag inte hoppas. Ville bara att de tolv första veckorna skulle passera.
Sen mådde jag plötsligt bättre i vecka 9-10, och fick komma på ett tidigt ultraljud.
Där såg jag nåt som flaxade med små armar!

Då förstod jag lite mer. Och då började glädjen komma :-)
Och så kändes allt lättare och roligare. Och jag tänkte att det kanske är nu det vänder, allting.
Kanske är det nu det blir ljusare, kanske är det faktiskt min tur nu.
Så fick jag två infektioner samma vecka, och Ebbe blev plötsligt dålig.
Innan jag hade förstått någonting var han borta. Och allt kraschade igen.
Och den sorg som jag känner efter honom var förlamande i början, och bebisen kom lite i skymundan.
Sen blev jag såklart orolig att den inte skulle må bra, eftersom jag inte mådde bra.
Men fick höra hjärtljuden igen, och allt lät bra :-)
Tyra har varit ett bra sällskap, och nu känns det lite mindre tungt igen.

Jag tror att jag har svårt att vara riktigt glad för att jag fortfarande inte kan förstå att vi har lyckats.
Som att jag inte riktigt tror på det. Som att jag skyddar mig själv genom att vara beredd på att något kanske går fel.
Men så har jag gått igenom mycket på kort tid, och känslorna svämmar över ibland, åt alla håll och kanter ;-)

Jag ville berätta lite för er om vår resa för att komma hit, och jag tycker det är viktigt att fler vågar berätta om sånt här. Det är lätt att man känner sig ensam och värdelös.
Det är en enorm pärs att längta efter barn.
Jisses vad hårt det är. Det är helt sanslöst vilken energi det tar!

Är det nu någon som undrar något om allt detta så går det bra att fråga! Det går bra att maila mig också.

Det känns så skönt att få berätta för er, för ni betyder så mycket för mig!

Jag är enormt tacksam (och fascinerad) över det här miraklet och jag hoppas ni vill följa med mig på denna resa.
Och ni får gärna hålla tummarna för att det ska gå bra i fortsättningen, både för mig och bebben ♥

lördag 6 oktober 2012

Ett (nästintill) omöjligt pyssel





Jag tror jag vet varför jag var säker på att hon skulle heta Tyra!
TYRA TYRANN! Det är hennes nya smeknamn här hemma ;-)

Den lilla kattdamen prövar verkligen mattes tålamod emellanåt...och husses :-)
Jag fick helt enkelt ge upp rönnbärspysslandet efter en stund, för det var nästan helt omöjligt att få till något.
Jag kom på att om jag slängde till henne ett eget rönnbär ungefär en gång i minuten så fick jag det lite lugnare, men det höll inte hela vägen...

Tur för henne (och oss) att hon är så söt och spinner högt och gärna ligger i våra knä, för däremellan är hon en härjande tyrann, haha!

Hon slåss med fläkten i datorn, boxar på teven, slår ner mattes torkade örter, attackerar sopborstar och sminkborstar, rappar till mobilen så den flyger i golvet, tuggar på papper och pärmar, kidnappar strumpor och garn...
Stackaren, hon har nog inte fått busa nåt innan, och nu ska hon ta igen tre-fyra månaders bus på en gång! Puh!
Men hon är ju rättså ljuvlig ändå, Tyra tyrann ♥

Rönnbären får en andra chans en annan dag...

onsdag 3 oktober 2012

Fodral till tangentbord

Jag fick en beställning på ett fodral till ett trådlöst tangentbord.
Ett sånt som man har till iPad.
Fick direkt en bild i huvudet på hur det skulle se ut!
Jag brukar inte virka i svart så ofta (det är ju roligare med färg), men nu skulle fodralet vara i en mörk färg, så det blev svart.
Och svart med roliga detaljer blir fint!
Just denna fina beställare e finfin i grönt, så det ville jag gärna ha med :-)



Jag gillar stora knappar! Och just denna älskar jag nyansen på.
Passar fint till den ljusgröna remmen.

Fodralet är virkat utan sömmar, alltså runt-runt.
Jag brukar då vända "avigsidan" utåt, för jag tycker den blir finare.


Och visst kommer detta tangentbord att vara väl skyddat från och med nu!

måndag 1 oktober 2012

Höstigt

Jag gillar hösten.
Luften är klar och lätt att andas.
Det biter lite i kinderna.
Tempot är lugnare och mysfaktorn högre.
Och höstfärgerna är de finaste färgerna som finns.
Tänk att plocka fram garn i djupa nyanser av grönt, plommonlila, vinrött, mörkt turkos och kanske lite senapsgult och mörkorange.

Idag gick jag ut och samlade på mig äpplen från trädgården.
Innan har jag inte riktigt sett våra äppelträd, jag är ju uppväxt i en hel äppelodling.
Så fem gamla träd har känts sådär spännande...
Men nu har jag inget barndomshem att åka till, och inga stora äppelträdsmängder heller.
Så nu är det helt plötsligt väldigt trevligt att ha egna!

Och nu har jag koll på vad jag har för sorter. Och det häftiga är att alla är jag uppväxt med. Alla har Far haft i odlingen! Häftigt.
Jag har filippa, transparante blanche, melonäpple, belle de boskoop och polka.
Fyllde en korg med filippa idag:


De luktar precis som hela fars äppelodling på en gång, så det var nostalgiskt att känna den doften.
Korgen blev dock snart full....


Så jag fick ta till de "tunga" grejorna:


Och då kunde jag plocka melonäpple i korgen:


Är stolt över mina melonäpplen. Riktiga praktexemplar faktiskt!
Får ni någon gång tag på melonäpple så hugg dem direkt!
Det finns ingen godare sort att göra äppelkaka och dylikt på.
Det bästa är att ta ut kärnhuset, fylla dem med lite smör, mycket sirap och kanel, och sedan sätta in dem i ugnen eller mikron. De ska bli mosiga och nästan falla ihop. Ljuvligt gott med vaniljsås!

Jag kan fortfarande skörda fina tomater:


Tror de håller i sig ett tag till.
Och chilin har helt plötsligt exploderat ut i en röd härlig färg (vilket jag aldrig trodde). Snacka om chiliröd!


Ville bara lämna ett höstavtryck idag.
Hösten började ju inte så kul för oss, men idag har det varit så vackert ute!
Så det känns lite mer hoppfullt igen. Bring the mys on!

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...