lördag 28 februari 2015

Svampkudde av handduk

Jag hittade en så söt handduk på en sommarloppis.
Men jag tyckte det kändes synd att använda den att torka sig med.
Och svampmotivet var sådär härligt barnsligt, så det fick helt enkelt bli en kudde till pinglans rum.


Jag gissar att tyget är en blandning av bomull och lin.
Gillar bakgrundsmönstret, som påminner om grannbarr :-)

Längst ner på handduken fanns det ett lite svampmotiv, som jag gärna ville ha med.
Så jag klippte till bakstyckena för att utnyttja tyget maximalt.
Och de små svamparna kom med!


Matchade upp det hela med en röd tryckknapp.


Jag är faktiskt riktigt stolt över att ha fått ihop ett inlägg, efter en veckas tystnad...
Jag har haft två dunderförkylningar(influensa?) på raken, i totalt 4 veckor.
Men nu i början av veckan kände jag mig plötsligt mycket sämre, så jag fick ta mig till vårdcentralen.
Jag som i princip aldrig har feber hade 39.5 grader i tisdags. En infektion i nedre luftvägarna trodde läkaren, i kombination med bihåleinflammation och inflammation i käkhålorna.
Så jag fick kortisonspray och antibiotika.
Och då hände det jag var rädd för. Jag reagerade på antibiotikan.
Samma sak händer så fort jag inte tål nån medicin, jag blir yr, får fruktansvärd huvudvärk, ont i magen och kallsvettas.
Jag var tvungen att avbryta behandlingen. Nu hoppas jag att tillfriskna utan tabletter.
Håll tummarna för mig! Jag behöver det ♥.
Maken har varit förkyld i 5 veckor, och pinglan är inte heller pigg. Plötslig hög feber som nu har övergått i ett megakinkigt tillstånd.
Så hela familjen kan behöva lite värmande tankar!
Tre personer som är sjuka, trötta och irriterade är ingen höjdar-kombo.

Hoppas ni är pigga!

torsdag 19 februari 2015

Från tantig kappa till mysig jacka

Nu ska jag äntligen visa er min underbara ulljacka!
För denna makeover är nog den bästa jag någonsin har gjort.
Helt suveränt bra blev det faktiskt!


Jag och pinglan var på ett second hand-besök tidigt i höstas.
Bland halvsunkiga kappor fick jag syn på en tjock, mjuk tingest.
Jag misstänkte att den var helt i ull.
Eftersom det var lunchtid för pinglan och jag kände mig smått stressad så fick jag snabbt ta ett beslut.
Något sa mig att jag skulle kunna göra något riktigt bra av denna trötta, gamla jacka.
Så jag köpte den! För en hundralapp.

Jag sprättade upp kantbandet, klippte av jackan (och sydde sen på bandet igen), sydde in armarna, bytte knappar och sydde på lite spets på fickorna.
Tadaaa!




Jag bytte som sagt ut de tantiga plastknapparna mot ljusgråa skinnknappar (målat skinn).
Det blev ett väldigt lyft!
Men jag kände ändå att den skulle behöva nåt mer piff, och det som behövdes var en markering av fickorna.
Så jag rotade fram lite virkad spets ur gömmorna och sydde på.
Det blev finemang!

 
Kvalitén är helt fantastisk!
Den är antagligen tillverkad någon gång på 60, eller 70-talet, och sån här kvalité hittar man inte på nytillverkade kläder.
Det är liksom ett dubbelt ulltyg, och insidan är beige.
 
 
Här kan ni också se att den har en separat knapprad på insidan.
Det är för att hela kappan är vändbar!
Så himla finurligt.
 
Men eftersom ärmarna var alldeles för utsvängda för min smak så valde jag ändå att sy in dem. Alltså har vändbarheten gått förlorad.
Jag känner dock inte att det är så stor förlust, eftersom sunkbeige inte riktigt är min färg ändå ;-).
 
 
Åh, vad jag älskar denna jacka!
Jag har använt den varje dag, hela vintern. Med en ullkofta under så håller man sig varm och behaglig även under kalla dagar.
Och den står emot mer väta än man kan tro.
Inget slår ull! Det är ett fantastiskt material.
 
Det är så himla roligt, för jag har faktiskt fått en hel del fina kommentarer om jackan, särskilt av okända människor. Det gör mig så glad!
 
Material: Jacka från second hand, skinnknappar från syaffären, spets från gömmorna.
Total kostnad: Cirka 130 kronor.
 


fredag 13 februari 2015

Hej Instagram!

Nu har jag skaffat Instagram!
Där hittar ni mig som: fiffel
Kort och enkelt!


Det är riktigt kul om ni vill hänga med mig där!
Samma anda som i bloggen, men med ögonblicksbilder ur livet.
Hoppas vi ses!

onsdag 11 februari 2015

En breddad blommig sak

När jag hittade denna tunika i en second hand-affär så var jag tvungen att köpa den.
Jag hade inte tid att prova och tänkte att om den inte skulle passa så får jag sy om den.
För blommönstret var så fantastiskt fint!

När jag kom hem provade jag den, och den satt bra, men var för trång över höfterna.
Så jag sprättade upp sömmarna en bit och sydde på en liten kil i (hyfsat) matchande färg.



Det behövs inte så stor kil för att det ska göra skillnad.
Och man kan ju se det hela som en rolig detalj om man vill!


Det var lätt och snabbt fixat!

lördag 7 februari 2015

Projekt: "Att rädda en vintage-skatt" är igång

I somras tömde jag, min moster och min morbror min mormors hus, eftersom hon flyttade in på ett boende.
Just då visste vi inte att hon skulle gå bort någon månad senare, och såhär i efterhand var det ganska skönt att hinna med det mesta medan hon fortfarande var i livet.

Det var otroligt mycket jobb att tömma huset. Mormor hade sparat nästan allt. Gamla tidningar, reservdelar och trasiga grejer bland annat...
Eftersom mormor var hemmafru under 50-talet (och 60-talet) och min morfar hade ett hårt arbete så använde man ju sakerna till de var sönder.
Och i högsta grad när det gällde kläder!

Så när vi kom upp på vinden och hittade resväskor fulla med kläder så var det mesta i otroligt taskigt skick.
Väldigt tråkigt att se!
Där fanns massvis med kläder från 40-50-60-talet, det mesta barnkläder.
Och nästan alla var fläckiga, håliga och/eller söndriga.
Inte ens jag kunde rädda majoriteten!
Och de var nertryckta i väskor, och hade därför legat skrynkliga i 50 år!
MEN, jag plockade på mig en hel del som jag kände att jag måste försöka göra något åt.
Så jag tvättade, tvättade och vädrade. Sedan inspekterade jag, och sorterade.
Och nu sitter jag här med några högar med vintage-kläder som jag ska försöka rädda, och göra om.

Vilket jobb det är!
Det är sånt där småpill som:
sy i knappar, laga spruckna sömmar, fålla trasiga kanter, sy igen småhål, täcka fläckar, laga fickor osv.
Mycket handsömnad!

Och idag ska jag visa det första färdigställda plagget!
En hemmasydd gul barnklänning i tjockt, fint bomullstyg.


Jag har fållat den, sprättat bort trasig spets, lagat typ 15 småhål, sytt innersömmar, sytt fast kjoldelen på vissa ställen, sytt i helt nya tryckknappar, bytt resår i ärmarna, och strukit.
Och eftersom det fanns två pyttehål+ en fläck mitt fram så sydde jag på en liten virkad duk.


Hade detta varit en klänning som jag hade hittat på loppis så vet jag inte om jag hade lagt ner så mycket jobb på den...
Men jag skulle tro att både min mor och moster har använt denna på 50-talet.
Den ser ut att passa en treåring ungefär.
Det blir speciellt när kläder bär en historia, och särskilt ens egen släkthistoria.
Nu känns det kul att den ska få hamna i pinglans garderob!

 
Där är fortfarande några mörka fläckar på kjoldelen mitt fram som jag inte har fått bort, men eftersom kjolen är veckad så ser man knappt dem. Vet man inte om det så tror jag faktiskt inte man ser det.

 

Jag har inte någon ordentlig före-bild tyvärr...det är så svårt att alltid komma ihåg det där.
Men däremot tog jag några mobilbilder när jag var i full fart med lagningen:


Trasig spets som var fastsydd på krage och ärmar.


Det var till och med hål UNDER de befintliga knapparna, som ju behövde lagas innan jag sydde på nya tryckknappar.


Vad säger ni: Var den värd att rädda?

Jag kommer nog att kalla hela detta projektet för AREVS -Att Rädda En Vintage-Skatt.
Det blir lättare med en förkortning i titeln till blogginläggen.
Och jag lovar, det kommer att bli en rejäl följetång det här!


Jag hoppas bara att jag återfår lite mer energi, för jag känner mig typ halvdöd just nu.
Det är därför inläggen är så glesa.
Denna veckan har jag åkt på influensa eller förkylning from hell, och maken är halv-knockad han också. Pinglan med nu!
Sedan i mitten av november så är det i stort sett hela tiden någon som har varit krasslig i vår lilla familj.
Och som jag skrev innan så har jag hamnat i värsta ångestdippen efter den intensiva hösten.
Kanske är det inte så konstigt att man inte piggnar till när man inte hinner hämta nån ny energi...
hoppas på ljusare och lite friskare tider helt enkelt!

Ta hand om er nu i vabruari ;-)

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...