lördag 7 februari 2015

Projekt: "Att rädda en vintage-skatt" är igång

I somras tömde jag, min moster och min morbror min mormors hus, eftersom hon flyttade in på ett boende.
Just då visste vi inte att hon skulle gå bort någon månad senare, och såhär i efterhand var det ganska skönt att hinna med det mesta medan hon fortfarande var i livet.

Det var otroligt mycket jobb att tömma huset. Mormor hade sparat nästan allt. Gamla tidningar, reservdelar och trasiga grejer bland annat...
Eftersom mormor var hemmafru under 50-talet (och 60-talet) och min morfar hade ett hårt arbete så använde man ju sakerna till de var sönder.
Och i högsta grad när det gällde kläder!

Så när vi kom upp på vinden och hittade resväskor fulla med kläder så var det mesta i otroligt taskigt skick.
Väldigt tråkigt att se!
Där fanns massvis med kläder från 40-50-60-talet, det mesta barnkläder.
Och nästan alla var fläckiga, håliga och/eller söndriga.
Inte ens jag kunde rädda majoriteten!
Och de var nertryckta i väskor, och hade därför legat skrynkliga i 50 år!
MEN, jag plockade på mig en hel del som jag kände att jag måste försöka göra något åt.
Så jag tvättade, tvättade och vädrade. Sedan inspekterade jag, och sorterade.
Och nu sitter jag här med några högar med vintage-kläder som jag ska försöka rädda, och göra om.

Vilket jobb det är!
Det är sånt där småpill som:
sy i knappar, laga spruckna sömmar, fålla trasiga kanter, sy igen småhål, täcka fläckar, laga fickor osv.
Mycket handsömnad!

Och idag ska jag visa det första färdigställda plagget!
En hemmasydd gul barnklänning i tjockt, fint bomullstyg.


Jag har fållat den, sprättat bort trasig spets, lagat typ 15 småhål, sytt innersömmar, sytt fast kjoldelen på vissa ställen, sytt i helt nya tryckknappar, bytt resår i ärmarna, och strukit.
Och eftersom det fanns två pyttehål+ en fläck mitt fram så sydde jag på en liten virkad duk.


Hade detta varit en klänning som jag hade hittat på loppis så vet jag inte om jag hade lagt ner så mycket jobb på den...
Men jag skulle tro att både min mor och moster har använt denna på 50-talet.
Den ser ut att passa en treåring ungefär.
Det blir speciellt när kläder bär en historia, och särskilt ens egen släkthistoria.
Nu känns det kul att den ska få hamna i pinglans garderob!

 
Där är fortfarande några mörka fläckar på kjoldelen mitt fram som jag inte har fått bort, men eftersom kjolen är veckad så ser man knappt dem. Vet man inte om det så tror jag faktiskt inte man ser det.

 

Jag har inte någon ordentlig före-bild tyvärr...det är så svårt att alltid komma ihåg det där.
Men däremot tog jag några mobilbilder när jag var i full fart med lagningen:


Trasig spets som var fastsydd på krage och ärmar.


Det var till och med hål UNDER de befintliga knapparna, som ju behövde lagas innan jag sydde på nya tryckknappar.


Vad säger ni: Var den värd att rädda?

Jag kommer nog att kalla hela detta projektet för AREVS -Att Rädda En Vintage-Skatt.
Det blir lättare med en förkortning i titeln till blogginläggen.
Och jag lovar, det kommer att bli en rejäl följetång det här!


Jag hoppas bara att jag återfår lite mer energi, för jag känner mig typ halvdöd just nu.
Det är därför inläggen är så glesa.
Denna veckan har jag åkt på influensa eller förkylning from hell, och maken är halv-knockad han också. Pinglan med nu!
Sedan i mitten av november så är det i stort sett hela tiden någon som har varit krasslig i vår lilla familj.
Och som jag skrev innan så har jag hamnat i värsta ångestdippen efter den intensiva hösten.
Kanske är det inte så konstigt att man inte piggnar till när man inte hinner hämta nån ny energi...
hoppas på ljusare och lite friskare tider helt enkelt!

Ta hand om er nu i vabruari ;-)

10 kommentarer:

Lillstrumpan sa...

Vilket jobb! Den blev fantastiskt fin 😊

hennihenni sa...

Jättesöt, verkligen fint jobbat! Om tyget är söndertrasat vid knapparna på andra kläder också kunde det kanske gå att täcka hålen med en remsa bonullsband i matchande färg, och sedan sy knapparna i det? Ska bli kul att se de andra skatterna i framtiden.

tygochgarn sa...

Jag förstår att du ville rädda denna söta klänning när din mamma och moster har burit den när de var barn. Vad roligt att din dotter också kan använda den så småningom. När klänningen inte håller att använda mer och om du fortfarande vill spara den som ett minne kan du kanske sätta in den bakom glas och ram - ev. tillsammans med något av de andra fynden. Ta nu lika väl hand om dig själv som du gör med allt arvegods! Varma hälsningar Ewa

Helga sa...

Tycker det kan vara lite meditativt att sy för hand och laga (fast jag aldrig gör det haha). Klänningen är jättefin och nu har den ytterligare en historia i sig :) Ska bli kul att se resten av kläderna!

Maria sa...

Vad roligt att det gick att rädda den fina klänningen! Det passar jättebra med den virkade duken. Det ser ut som att det är "växa-veck" på kjolen också, alltså veck som kan sprättas bort för att öka längden när barnet växer. Ytterligare ett exempel på sparsamhet i så fall! :)

Tatiana sa...

Vilken fin historisk klänning!!!!Du har gjort fantastisk bra jobb att rädda klänningen.

Karin-Ida sa...

Sjäövklart är det värt att rädda en sån fin klänning!

Katarina sa...

Vilken skatt och vilket jobb! Ser fram emot att följa dig i detta.

Har du hört om Monthly Makers? Kul idé och februari månad pasar dig perfekt. Och så ger det ju fler möjlighet att hitta hit.

http://inspirami.blogg.se/mobile2/#2015/february/monthly-makers-februari-nytt-tema.html

Thelma och jag sa...

Jag tror att din mormor skulle varit otroligt stolt över din energi. Att rädda ngt till eftervärlden tycker jag är fint. Ibland kan jag tänka "är det värt det" men jag fortsätter rädda för ja, jag tycker att det är värt en hel del att sedan använda sakerna o låta dom leva vidare i åtskilliga år till. Lycka till med AREVS - ska bli spännande att följa det :) /pia

Slow-Eva sa...

Oj vilket fantastiskt arbete. Ska bli kul att se vad som dyker upp fram över. Hoppas att du får tid att vila upp dig ordentligt nu så du får lite mer energi till våren.

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...