Öland, del 1: MC, natur och natur

Ja, jag är hemma igen!

Vi körde hem lite tidigare, för vi var både nöjda och jättetrötta!

Det tar otroligt hårt på kroppen att sitta på en motorcykel hela dagarna. Totalt blev det nog 150 mil... Så vi är både möra och helt slut!

Jag är väldigt glad över att jag kunde åka iväg på semestern, och stolt! Det har varit underbart, vackert, inspirerande, avkopplande, stressande, pirrigt, tröttande, allt på en gång!

Vi har sett så mycket, och jag har mest suttit och njutit av all vacker natur längs vägarna. Ljuvligt! Jag blir så lycklig av allt det vackra i naturen, och alla harmoniska djur man ser. Får och kor, där det max brukar vara 5-10 stycken djur i en jättestor hage. Härligt!

Ibland springer de också ganska fritt...kolla in den roliga bilden nedan!

Vi hade varit ute och kollat på långe Erik, och när vi kom tillbaka stod denna tjur och smaskade på Tommies hjälm! Ser ni hur han blänger på tjuren? Hihi. Jag hann få upp kameran. Sen fick jag torka en del slem innan vi kunde köra...

Men han var ju ganska söt..! (tjuren alltså). hihi.



Här ser ni ju också att det inte är nån glidar-hoj, och därav de ömma kropparna! Men skoj och vackert är det att åka mc!

Nu följer det några blandade Ölands-bilder:



Ett typiskt Ölandsmotiv...

Kårehamn. Goood fisk i fiskbutiken!

Ölands raukar. Häftigt.

Och långe Jan.

Nu kommer det lite bilder från den lilla byn vi bodde i på södra Öland:

Här köpte vi ägg. Visst är det charmigt? De var små och gulan knallgul, och det fanns spår av gräs och hö kvar på skalet! Härligt! Goda var de också.

Utsikt från ena fönstret i stugan. Ser ni havet?

Kohagen låg ca 50 meter därifrån. Kon räcker här ut tungan åt mig...

En pyttehamn, som var väldigt vacker, och som man aldrig hade hittat om man inte bott där.
Och så sista bilden: Svalor.

Där var det. Nästa del kommer att handla om garn och inspiration! Så håll utkik!

Det kanske dröjer lite, för vi ska hämta katten om några timmar. Så det kan hända att det blir fullt upp i några dagar!

Det är trevligt att vara tillbaka i bloggvärlden, och jag har försökt göra en snabbkoll hos er :-)

TACK ...och hej!

TACKTACK snälla ni!
Det känns underbart att bli mottagen på ett sånt varmt sätt efter mitt lilla avslöjande!

Det känns bra att ha berättat lite mer för er. Och det värmer så mycket att läsa alla era fina kommentarer!
Jag vet också att många, många människor har eller har haft liknande problem. Och det är nog inte så konstigt. Jag tror att vi inte riktigt är skapta för att klara av det höga tempo som finns runt oss nu. Därför tror jag starkt på handarbete!
Är glad att jag har fått så fina bloggvänner! Och ni hjälper också till, med allt ni skriver.

Imorgon drar jag o min blivande make iväg till Öland på mc-semester!
Jag har packat med en liten semestervirkning.
2 nystan av:

Tänkte jag kunde knåpa ihop nån disktrasa. Det är ju inte helt lätt att packa när man har så begränsat utrymme!

Det blir min första riktiga semester på många år, och anledningen till det känner ni ju till nu.
Veckan har varit riktigt, riktigt tuff, men jag hoppas på en trevlig ölands-resa. Ser framförallt fram emot all natur och ULLCENTRUM!!!

Gaaaaarn! Synd man bara har en motorcykel...tror min älskade är lite orolig över vad jag kommer att handla, hihi.

Till sist ska jag bara berätta att han har varit inne här på bloggen och skrivit en kommentar till det förra inlägget, läs gärna det! Han är underbar, och världens bästa stöd.
Älskar dig Tommie!

Vill bara varna för att han hade glömt att ta på sig glasögonen när han skrev..! Men ni förstår nog :-)

Vi hörs inte förrän om en vecka.
Är hemma nästa lördag igen, och på söndag hämtar vi den nye kisen. Skoj!
Det blir jobbigt att missa så mycket på era bloggar, menmen, ni finns ju kvar i alla fall!
Ha det fint så länge!

Många kramar från
Maja

Personligt

Det är svårt tycker jag , att veta hur personlig man ska vara på sin blogg. Vissa av er berättar och visar det mesta, andra är väldigt hemliga.

Jag känner att jag vill berätta lite för er om mig själv.

Så detta inlägg handlar endast några få ord om handarbete, så vill ni inte läsa mer ska ni sluta nu ;-)

Jag har panikångest. Och ganska rejäl sådan. Jag har varit sjukskriven på heltid i tre år, och haft besvären mycket längre än så.

För cirka 6 1/2 år sedan fick min mamma cancer (förlåt att jag berättar mor), och detta tog mig hårt. Hon genomgick flera operationer och cellgiftsbehandling, och jag var den starka i familjen, och tog på mig allting. Därför, när hon sedan började bli bättre kom mina egna problem fram.

Hon var dålig precis när jag tog studenten, och på den festen ställde alla våra närmsta vänner upp och hjälpte henne, och mig med mat och förberedelser.

Nu är det dags för min andra stora fest i livet, mitt bröllop!

Och jag har precis fått veta att mors cancer har kommit tillbaka...

Så återigen kommer hon att ha detta att tampas med under en stor festlighet.

Men på något sätt är det meningen, för hon kan fokusera på mitt bröllop när det är kämpigt.

Och min mamma är tuff, som jag! Liten och tuff.

Men nu förstår ni kanske att jag pendlar mellan väldigt starka känslor; rädsla och ledsamhet, och kärlek och lycka!

Dessutom, med mina besvär, så kommer min bröllopsdag vara väldigt tuff för mig. Men jag vet om det, och har funderat mycket på det.

Och jag tänker inte låta mina besvär hindra mig från att gifta mig!

Jag kan inte vänta på livet bara för att jag först ska må bättre.

Det är bara att göra det man vill, och anpassa situationen efter vad man klarar.

Det kommer att bli tufft, nervöst och tröttande att gifta sig, men även härligt, glatt och underbart! Och bara min mamma är där så är jag glad. Resten ordnar sig!

Nu förstår ni mina lite tumult-artade känslor inför bröllopsdagen, och det var det jag ville.

Dessutom kan jag berätta att under de år jag har varit sjukskriven så har handarbetet betytt mer och mer för mig, och idag är det en enorm terapi och tröst, och glädjekälla! Jag blir lugn, kreativ och glad! Och att dessutom blogga, och få så många fina kommentarer och än mer inspiration, det är fantastiskt!

Det kommer att ta tid för mig att bli bättre, lång tid. Men jag har handarbetet, huset, katten, mina föräldrar och vänner, och framförallt min blivande make (som är det bästa som någonsin hänt mig!).

Detta är till honom, och till mor:

Och jag längtar efter den dag då jag är fru L!

Virkad nödvändighet

Nu har jag klarat av ett mini-UFO! Tråkigt, tråkigt att göra. Men väldigt praktiskt och bra!

När jag sitter i min hängstol så når jag ju inte ner till marken och vattenflaskan, så jag tänkte att jag kunde virka en hållare, så den kan hänga bredvid mig.

Jag tog de färger som stolen har, det är bara det att när jag väl blev klar med den så hade ju stolens färger blekts...ser lite lustigt ut!

Snörena flätade jag av två trådar i varje färg. Det är bara att knyta en rosett där jag vill ha den, och knyta upp den om jag vill flytta den.
När jag gjorde denna hållare så kom jag på att man kan ju faktiskt virka såna till alla sportflaskor...en del är ju så fula. Dessutom är det ju skönare att hålla i!



Här sitter jag ibland och läser, särskilt när det är för varmt i solen.

Ikväll har jag bara suttit och lyssnat på bröllopsmusik.
Kantorn ringde innan ikväll, och frågade om önskemål.
Så nu har jag valt ut ingångs- och utgångsmusik, och jag känner mig riktigt nöjd!
Ska först kolla med henne så att det funkar för henne, sen ska jag berätta vad jag har valt. Det är inte de allra, allra vanligaste, men åh, så fint! Blev förälskad särskilt i ett stycke.

Sov sött! Nu ska jag fortsätta med bröllopsboleron, efter all inspirerande musik :-)