Bland annat har jag piffat till ett skötbord.
Vi fick det gratis av min kusin, som har använt det till tre ungar.
Det var ett sånt
här (IKEA-länk). Och det var lite småslitet efter tre vildingar ;-).
Så jag målade det i en mörkturkos färg, och slängde på lite överbliven mönstrad dekorplast.
Ja, nu är den ju belamrad med färg fortfarande, och emellanåt en och annan kise.
Det har blivit en del turkosa tassar de senaste veckorna om vi säger så :-).
Ja, och en del knyckta penslar också...
Det börjar kännas lite jobbigt nu, för jag har inte orkat göra så mycket i barnrummet som jag hade velat.
Har blvit så otroligt trött de senaste veckorna.
Blodvärdet är inte bra, inte sköldkörtelnivåerna heller, och blodtrycket är riktigt, riktigt lågt.
Och dessutom verkar det som om jag har nån dum infektion i kroppen också.
Så jag känner mig som en zombie med tapetklister i huvet.
Och det är det värsta jag vet! När man liksom inte kan tänka klart och känner sig bedövad i hjärnan. Huh! Det påminner mig om när min ångest var som värst, och därför blir jag så rädd när den känslan kommer.
Men tror och hoppas att åtminstonde infektionen börjar försvinna så smått.
Magen är ju rätt stor nu, och nu kan jag riktigt känna kroppsdelar som rör sig under huden ♥.
Svårt att förstå var tiden har tagit vägen!
Jag har ju en hel del saker kvar att fixa, och börjar känna mig lite stressad.
Det hjälper ju inte att min man har plockat fram den blivande bb-väskan och insisterar på att jag ska börja fylla den...
Ja, han gillar att vara ute i god tid ;-)
Fast det gör vi båda för det mesta.
Är glad att de viktigaste grejorna är fixade, och har varit det ett tag.
Ni vet; barnvagn, babyskydd, säng och en bas-garderob.
Har tänkt hela tiden att man inte vet hur mycket man orkar på slutet, och det var ju klokt av mig :-)
Just nu i vecka 31!
Jag har ju inte ens virkat eller sytt speciellt mycket ännu!
Men ojsan, ni kan nog skymta nåt på skåpet där....kanske är det nåt alldeles färdigt till bebisen som jag snart ska visa er..!
När jag orkar då.
Tack så mycket för alla fina, rara kommentarer om koftan!
Visst är det så att jag har lite höga krav på mig själv och behöver lite peppning ibland.
Så tack för att ni bidrar med det!
Det behövs extra mycket nu när jag är mer känslig, och dessutom inte har nån handarbetsintresserad mor som ger mig beröm.
Ni är så fina som finns!