En liten blå klänning. AREVS- del 2

Idag har jag ännu en liten vintage-skatt att visa upp.
Det var en liten blårutig flickklänning, som var i helt okej skick.
Dock hade den handsydd dekorsömnad som hade gått upp.
Så jag sprättade bort det som var sönder, och piffade istället upp den lilla fickan med en bit virkad spets.

Såhär:

 

Tycker det passade bra med lite spets på fickan.
Det kändes så tomt när jag hade sprättat bort dekorsömmen.

Ni kan kanske se att dekorsömmen finns kvar runt ärmarna. Resten var uppsliten.

Såhär såg den ut före (fast jag hade redan hunnit sprätta bort en söm längst ner när jag tog bilden):

På baksidan fanns det två vita knappar att knäppa med.
Två udda knappar.
Jag funderade ett tag på att byta ut dem, mot två likadana knappar.
Men så bestämde jag mig för att skippa det, för det känns charmigt att behålla originalknapparna :-)

Återigen så misstänker jag att min mor, och kanske min moster har använt denna rutiga skönhet på 50-talet.

Kanske kommer den att vara lite stor till pinglan i sommar, men i så fall passar den nog nästa år.
Det känns kul!
Tänk vad fint det är med ett sånt här enkelt, rutigt tyg.
Måste spana efter lite rutor på second hand framöver tror jag!

Från tantig kappa till mysig jacka

Nu ska jag äntligen visa er min underbara ulljacka!

För denna makeover är nog den bästa jag någonsin har gjort.
Helt suveränt bra blev det faktiskt!

Jag och pinglan var på ett second hand-besök tidigt i höstas.
Bland halvsunkiga kappor fick jag syn på en tjock, mjuk tingest.
Jag misstänkte att den var helt i ull.
Eftersom det var lunchtid för pinglan och jag kände mig smått stressad så fick jag snabbt ta ett beslut.
Något sa mig att jag skulle kunna göra något riktigt bra av denna trötta, gamla jacka.
Så jag köpte den! För en hundralapp.

Jag sprättade upp kantbandet, klippte av jackan (och sydde sen på bandet igen), sydde in armarna, bytte knappar och sydde på lite spets på fickorna.
Tadaaa!

Jag bytte som sagt ut de tantiga plastknapparna mot ljusgråa skinnknappar (målat skinn).
Det blev ett väldigt lyft!
Men jag kände ändå att den skulle behöva nåt mer piff, och det som behövdes var en markering av fickorna.
Så jag rotade fram lite virkad spets ur gömmorna och sydde på.
Det blev finemang!

 

Kvalitén är helt fantastisk!

Den är antagligen tillverkad någon gång på 60, eller 70-talet, och sån här kvalité hittar man inte på nytillverkade kläder.

Det är liksom ett dubbelt ulltyg, och insidan är beige.

 

 

Här kan ni också se att den har en separat knapprad på insidan.

Det är för att hela kappan är vändbar!

Så himla finurligt.

 

Men eftersom ärmarna var alldeles för utsvängda för min smak så valde jag ändå att sy in dem. Alltså har vändbarheten gått förlorad.

Jag känner dock inte att det är så stor förlust, eftersom sunkbeige inte riktigt är min färg ändå ;-).

 

 

Åh, vad jag älskar denna jacka!

Jag har använt den varje dag, hela vintern. Med en ullkofta under så håller man sig varm och behaglig även under kalla dagar.

Och den står emot mer väta än man kan tro.

Inget slår ull! Det är ett fantastiskt material.

 

Det är så himla roligt, för jag har faktiskt fått en hel del fina kommentarer om jackan, särskilt av okända människor. Det gör mig så glad!

 

Material: Jacka från second hand, skinnknappar från syaffären, spets från gömmorna.

Total kostnad: Cirka 130 kronor.

 



Projekt: "Att rädda en vintage-skatt" är igång

I somras tömde jag, min moster och min morbror min mormors hus, eftersom hon flyttade in på ett boende.
Just då visste vi inte att hon skulle gå bort någon månad senare, och såhär i efterhand var det ganska skönt att hinna med det mesta medan hon fortfarande var i livet.

Det var otroligt mycket jobb att tömma huset. Mormor hade sparat nästan allt. Gamla tidningar, reservdelar och trasiga grejer bland annat...
Eftersom mormor var hemmafru under 50-talet (och 60-talet) och min morfar hade ett hårt arbete så använde man ju sakerna till de var sönder.
Och i högsta grad när det gällde kläder!

Så när vi kom upp på vinden och hittade resväskor fulla med kläder så var det mesta i otroligt taskigt skick.
Väldigt tråkigt att se!
Där fanns massvis med kläder från 40-50-60-talet, det mesta barnkläder.
Och nästan alla var fläckiga, håliga och/eller söndriga.
Inte ens jag kunde rädda majoriteten!
Och de var nertryckta i väskor, och hade därför legat skrynkliga i 50 år!
MEN, jag plockade på mig en hel del som jag kände att jag måste försöka göra något åt.
Så jag tvättade, tvättade och vädrade. Sedan inspekterade jag, och sorterade.
Och nu sitter jag här med några högar med vintage-kläder som jag ska försöka rädda, och göra om.

Vilket jobb det är!
Det är sånt där småpill som:
sy i knappar, laga spruckna sömmar, fålla trasiga kanter, sy igen småhål, täcka fläckar, laga fickor osv.
Mycket handsömnad!

Och idag ska jag visa det första färdigställda plagget!
En hemmasydd gul barnklänning i tjockt, fint bomullstyg.

Jag har fållat den, sprättat bort trasig spets, lagat typ 15 småhål, sytt innersömmar, sytt fast kjoldelen på vissa ställen, sytt i helt nya tryckknappar, bytt resår i ärmarna, och strukit.
Och eftersom det fanns två pyttehål+ en fläck mitt fram så sydde jag på en liten virkad duk.

Hade detta varit en klänning som jag hade hittat på loppis så vet jag inte om jag hade lagt ner så mycket jobb på den...
Men jag skulle tro att både min mor och moster har använt denna på 50-talet.
Den ser ut att passa en treåring ungefär.
Det blir speciellt när kläder bär en historia, och särskilt ens egen släkthistoria.
Nu känns det kul att den ska få hamna i pinglans garderob!

 

Där är fortfarande några mörka fläckar på kjoldelen mitt fram som jag inte har fått bort, men eftersom kjolen är veckad så ser man knappt dem. Vet man inte om det så tror jag faktiskt inte man ser det.



 

Jag har inte någon ordentlig före-bild tyvärr...det är så svårt att alltid komma ihåg det där.
Men däremot tog jag några mobilbilder när jag var i full fart med lagningen:

Trasig spets som var fastsydd på krage och ärmar.

Det var till och med hål UNDER de befintliga knapparna, som ju behövde lagas innan jag sydde på nya tryckknappar.

Vad säger ni: Var den värd att rädda?

Jag kommer nog att kalla hela detta projektet för AREVS -Att Rädda En Vintage-Skatt.
Det blir lättare med en förkortning i titeln till blogginläggen.
Och jag lovar, det kommer att bli en rejäl följetång det här!


Jag hoppas bara att jag återfår lite mer energi, för jag känner mig typ halvdöd just nu.
Det är därför inläggen är så glesa.
Denna veckan har jag åkt på influensa eller förkylning from hell, och maken är halv-knockad han också. Pinglan med nu!
Sedan i mitten av november så är det i stort sett hela tiden någon som har varit krasslig i vår lilla familj.
Och som jag skrev innan så har jag hamnat i värsta ångestdippen efter den intensiva hösten.
Kanske är det inte så konstigt att man inte piggnar till när man inte hinner hämta nån ny energi...
hoppas på ljusare och lite friskare tider helt enkelt!

Ta hand om er nu i vabruari ;-)