tisdag 19 oktober 2010

Utmaning och väldigt mycket tunga saker

Jag fick en utmaning av Black Iris.
Den innebär att jag ska svara på följande frågor, och sedan skicka vidare utmaningen.
Lite småskoj med sånt här kan jag tycka :-)

1. What is your favourite word?
Underbar

2.What is your least favourite word?
Stress

3.What turns you on creatively, spiritually or emotionally?
GARN!

4. What turns you off?
Otrevliga människor

5. What is your favourite curse word?
Attans

6. What sound or noice do you love?
En spinnande katt :-)

7. What sound or noice do you hate?
En radiokanal med dålig mottagning, som bara liksom brusar från och till.

8. What proffession other than your own would you like to attempt?
Jag vill helst av allt kunna jobba.

9. What profession would you not like to do?
Politiker

10. If heaven exist, what would you like to hear God say, when you arrive at the Pearly Gates?
Trevligt att du är här, jag har väntat länge på dig.

Jag skickar den vidare till:

Suadda

Tina

Maria

Tyg och Otyg

Madeleine

Och så får ni anta utmaningen om ni vill, och strunta i den om ni vill.
Jag tackar ju nej till awarder, men detta känns ändå lite annorlunda. Så ni som får den av mig får avgöra vad ni tycker.

Annars är jag inte på blogghumör.
Ni vet ju säkert nu att jag är sjukskriven.
Idag fick jag reda på att jag inte får någon ersättning. ALLS! Ingenting, inte från någon.
Om tre månader kan jag kanske få sjukpenning igen, men ingenting fram till dess.
Jag får inte tillhöra försäkringskassan för jag har varit sjukskriven för länge.
Och jag får inte tillhöra arbetsförmedlingens projekt eftersom jag inte klarar att jobba 50%.
Och jag kan inte gå till socialen för att jag äger hus.

Det är väldigt komplicerat med alla regler. Men i stort sett kan man säga så här:
Om man inte är döende (om ens det) och inte är uppe i 50 % så får man ingen hjälp!
Det finns inget mellanting i samhället. Precis som om man kan dela in människor i såna kategorier!
Helt sjukt!
Dessutom så vet alla inblandade om att jag kommer att kunna arbeta i framtiden, jag har inga permanenta nedsättningar som gör att jag kommer att vara sjukskriven hela livet. Och jag är 25 år gammal!
De ska väl hjälpa mig extra mycket eftersom jag har så många arbetsföra år framför mig?

Och det är också sjukt att min man ska behöva försörja mig! Ska han behöva jobba ihjäl sig bara för att samhället inte hjälper mig? Tänk om han blir sjuk då?
Detta är inte rättvist mot honom heller ju.
Och tänk om jag hade varit gift med en 25-åring? Då hade det inte gått så bra. Så det är ju rena turen att han är lite äldre, och därför har hyfsad och stabil lön.

Sen har jag ju underbara föräldrar. Men min pappa e pensionär och mor har cancer. Kul läge!
De hjälper mig såklart, men DET SKA JU INTE BEHÖVA VARA SÅ!
Tänk på de som inte har nära och kära som kan hjälpa till. Det är ju ren tur att jag har sån hjälp. Men samhället kan ju inte anta att det finns!

Så, nu har jag fått ur mig en massa.
Läs om ni vill, strunta i det om ni vill.
Jag behövde bara skriva av mig lite.
Den där positiva och kreativa Maja kommer snart fram igen, för hon finns alltid där längst inne!

13 kommentarer:

Mia stickar sa...

Man känner mer och mer tacksamhet över att man är frisk och kan arbeta ju mer man läser hur de långtidssjuka drabbas! Tappa inte hoppet om att du en dag ska kunna jobba! Många kramar till dig!

Bettan sa...

Det ÄR ok att skriva av sej... man måste det ibland. Själv har jag en jätterar make som lyssnar när jag "ältar" om saker som är jobbiga av en eller annan orsak. Det gläder mej att han orkar. Jag får orka för honom när han behöver. Lycka till med allt hoppas att det ska lösa sej till det bästa för er del!!
Kram sytanten

Anonym sa...

Hej Maja
Jag blir så ledsen att läsa det du skriver.
Min 20 åriga son, som har ett svårt hjärtfel, är i ungefär samma situation som du.Akta er människor för att bli sjuka.
Tack än en gång för det fina hjärtemönstret.
Vi höres kramar Jenny-Ann

Maria sa...

Så bra att du "skriver av dig!" Det måste man få göra när man är "drabbad" av de knasigaste bestämmelserna som finns! Jag fattar inte hur de tänker, de som bestämmer. Men de har väl aldrig varit i denna situation - och det är det som är felet. Jag hoppas att vår nya regering tar sitt förnuft till fånga och ändrar bestämmelserna snarast!
Men jag är också glad över att du har en så´n fin och hjälpande man. Tänk, om du hade varit ensam?Och en annan gång kanske det är du som får hjälpa och stötta honom.
Vi sjunger en sång i gospelkören: "Hold on just a little bit longer, everything is gonna be alright..." På något sätt finns det något förtröstansfullt i de orden, tycker jag. De har i alla fall hjälpt mig.
Varma tankar och kramar från
Maria

Fijaffa sa...

Man undrar ju hur det kan bli så fel, hur har de tänkt när de har satt ihop alla olika regler. Varje regel för sig kanske är okej men summan av dem kan ju uppenbarligen bli helt fel.
Klaga och gnäll så mycket du vill, det behöver man ibland. Jag hoppas att det på något sätt löser sig för dig, och framför allt att du ska kunna börja jobba snart.
Tänker på dig. Stora kramar!

Dorothea - Ett nästintill trillingliv sa...

Hej.
Kul att du vill vara med och tävla. Jag behöver dock fullständigt namn, för och efternamn - för att kunna dubbelkolla med barntyger.se´s fb sida när en vinnare ska dras.

Mvh Dorothea

Dorothea - Ett nästintill trillingliv sa...

Hej igen.
Självklart får du det och du har så rätt så rätt -det var jag som läste för snabbt och inte noga helt enkelt :) You´re in för en lott :)

Ha en härlig vecka.

Mvh Dorothea

Tyg och otyg sa...

Åh, jag blir så förbannad och ledsen varje gång jag hör om er som faller mellan stolarna i det där stelbenta systemet. All min sympati till dig och jag hoppas att det ordnar sig. Snart.

SUADDA sa...

Tack för utmaningen! Har lite tjockt nu så jag får se när jag ger mig i kast med den! =)

Oh, kära, söta Maja!
Vilket urtråkigt besked!=(
Ledsen att jag nog inte har något vettigt att säga för att få dig att må lite bättre just nu.......


Men du ska i alla fall veta att jag verkligen, verkligen känner med dig i den här situationen!
Det är sannerligen inte lätt att vara långtidssjukskriven med tanke på både ekonomi och den psykiska stress många känner över att inte bli återställda tillräckligt fort för att kunna komma tillbaka till arbetslivet ........och känslan att man kanske belastar sina anhöriga. Hm..sannerligen inte någon situation som hjälper till att påskynda tillfrisknadet precis ! =(

Det är rent ut sagt för J-ligt att sjukskrivningsreglerna ska behöva vara på det här viset! Och allt bara, som jag ser det, för att försöka förhindra att systemet utnyttjas av oärliga typer. Jag är säker på att om ALLA människor vore ärliga och hederliga inom alla områden så skulle det räcka och bli över så att t.ex. de som verkligen MÅSTE vara sjukskrivna kunde få tillfriskna i lugn och ro, utan stress om utförsäkring etc,......vilket i sin tur säkert också skulle bidra till ett snabbare tillfrisknande för många!

Lätt för mig att att säga, men FÖRSÖK att inte ha några samvetskval över din man och för att ni måste leva på hans lön.... Det är ju inte alltid så lätt i livets karusell, men då är det ju speciellt bra att ha varandra! Han ställer säkert gärna upp för dig nu när det behövs, och jag är säker på att du gör det lika gärna för honom när det gäller! =)

Så försök nu att glömma sorger och bekymmer för en stund och förlora i stället tankar och känslor i något riktigt, riktigt kuligt virkeri ! =)

BAMSEKRAM till dig!

Tina sa...

Det är tungt att behöva vara sjukskriven även utan att behöva brottas med sjukskrivningsreglerna. Du är en så stark människa som orkar sprida så mycket positiv energi till andra, trots all du måste bära.
Med en katt i knät och en virkning i händerna, så känns det kanske bättre?
Kram

Hedvig sa...

Usch vad ledsen jag blir för din skull! Det är så sjukt att folk ska behöva falla mellan stolarna på det där sättet. Det blir ett stort, olösligt Moment 22. Och det värsta är att det framför allt drabbar samhällets sjukaste och svagaste, som kanske inte alla gånger orkar göra sin röst hörd.
Och det känns extra irriterande att just du drabbas för du verkar ha en så positiv attityd till allt. Du inspirerar folk och man blir optimistisk av dig, i alla fall av att läsa din blogg.

Håller tummarna för att allt ska ordna sig för dig! Heja heja!

Virka nu någonting riktigt roligt, så kanske du kan tänka på något annat en stund.

Kram/Hedvig

Mimmi Hek sa...

Hittade in här efter att du skrivit på mitt tävlingsinlägg. Måste först säga att du har en väldigt inspirerande blogg. Jag håller själv på med olika sorters handarbete, knyppla, sticka, virka och sy. Allt är lika roligt.
Blir förbaskad när jag hör hur du behandlas av myndigheterna. Har hört flera som tyvärr är i samma situation som du. Det hjälper ju dock inte dej. Vilken tur att du har så många nära och kära som ställer upp för dej. Det är åtminstonde positivt. Jag önskar dej all lycka framöver.
Kram

Kattis sa...

Hej hopp! Vilken rolig utmaning, samma frågor som i Inside the Actors Studio! Kul! :-) Sen vill jag bara säga att jag är hemskt upprörd över de regler som finns för att få sjukskrivning och såna saker. Det är fruktansvärt! Gå o rösta i valet var det enda man kunde göra för att påverka utgången... Men men. Jag e så himla glad att jag KAN jobba heltid fast jag har en kronisk sjukdom som gjort mig väldigt sjuk tidigare. Det är helt underbart att komma tillbaka och orka med efter det. Men alla de som inte kan det då?

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...