onsdag 20 oktober 2010

Lite mer gnäll

Jag ska bara gnälla lite till, och sen lovar jag att nästa inlägg ska handla om virkning!

Ni behöver inte läsa om ni inte vill, men gör det om ni orkar. Det är mest jag som måste få det ur mig...

HALLÅ?? Tror de att jag tycker det är kul att vara sjukskriven??
Fattar de inte att jag gärna skulle arbeta om jag kunde?
Och dessutom går alla andra människor runt och tror man är lat.
Fatta att det är precis tvärtom!
Jag är FÖR driven , och vill för mycket. Så jag gör hela tiden mer än jag orkar.
Inte konstigt att det tar tid då.
Och så blir man superstressad av att alla tror att man är slapp, när man istället skulle behöva ta det lugnare, och slappna av.

Det är ju ofta vi människor som är drivna, framåt och högpresterande som drabbas av den här typen av sjukdomstillstånd.
Fatta att jag gick i flera år och bara bet ihop, fast jag mådde skit! Jag gick på ren envishet och vilja, och vägrade släppa fram det jag egentligen hade inombords.
Då är det väl inte så märkligt egentligen, att det tar lång tid att hämta sig?
Och sen att min mamma får bröstcancer, och jag fick ta på mig allting som ensambarn, det är det ingen som bryr sig om.
Och det är ingen som bryr sig om att jag SJÄLV, helt på EGEN hand, har jobbat bort nästan alla panikattacker som jag hade ute i affärer och liknande.
När jag först blev sjuksriven kunde jag inte ens gå ut till postlådan!
Fatta att jag har jobbat hårt för att bli bättre. Jag går i terapi, på sjukgymnastik, har medicin, och jag har haft praktik/arbetsprövning under lång tid, på olika ställen. Jag har alltid skött det! Jag har gått dit fast jag har haft en dålig dag, och kämpat på. Får man något tack för det?? NEJ!

Och under hela denna tid har jag ändå lyckats avsluta ett långt förhållande, bli hopplöst kär i mitt livs kärlek, flytta hemifrån till egen lägenhet, sedan köpt hus och gift mig! Vem bryr sig om det?

Och vem bryr sig om att jag förra sommaren kände att jag verkligen var på väg framåt, och då går min pappa och får en väldigt oväntad och allvarlig hjärtinfarkt, och får bypass-opereras direkt. Är det mitt fel?
Och att nu när jag trodde det skulle bli "stabila tider", då får jag reda på att min mammas cancer är tillbaka. Och antagligen kommer den aldrig att försvinna. Är det någon som tar hänsyn till det?
Återigen: NEJ!

Jag vet att livet inte är enkelt, men när man har haft det såhär i flera år så orkar man F*N inte vara positiv hela tiden! Det är mer än ett heltidsjobb att vara sjuk!

Men när man nu har varit med om så mycket, borde man åtminstonde inte ha stöd av samhället då?
Det är väl tänkt att man ska hjälpa de som har det svårt?
Jag har haft VÄLDIGT låg ersättning enda sedan jag blev sjukskriven. Jag kan till och med berätta att det inte har varit mer än 6000. Det har jag tyckt varit ganska dåligt, för man klarar inte att leva på 6000. Ett tag hade jag ju egen lägenhet, och egen hyra att betala.
Men att få 0 kronor?! Noll??

När man gör allt i sin makt för att bli bättre?
Vad mer ska jag göra liksom? Jag försöker ju allt jag kan, med den energi som jag har att hushålla med.

Och i detta läget skulle man behöva ta upp en strid mot bestämmelserna. Men det orkar man inte i denna situationen! Det är ju så sjukt, precis som om politikerna vet att man inte orkar klaga...

Garanterat så har de själva inte befunnit sig i en sånhär situation.
Och visst, det finns säkert de som är lata och inte vill jobba. Men de är få!
Och det behövdes säkert ändras en del regler för att det fanns för många sjukpensionärer.
Men det finns väl för HE****E ett mellanting???

Och hur tänker de när de  lägger ner allt samarbete mellan arbetsförmedling, försäkringskassa och kommunen? Ingen vet vad de andra gör.
De satt där och sa till mig ungefär såhär:
AF: Ja, det här är ju kört. (ja, hon använde ordet "kört")
FK: Ja, vi kan ju inte göra något.

Jag trodde jag skulle få typ A-kassa, men det kan man inte få om man inte har jobbat på 12 månader.
Varför betalar jag då in pengar till min a-kassa varje månad??
Och dessutom kan jag defintivt inte få a-kassa eftersom jag är sjukskriven...
EHHHH.......HALLÅ???
Hur tänker de?

Det måste ju finnas jättemånga människor som bara har gått hemma och blir utförsäkrade.
Jag har ju i alla fall varit igång med praktik. Vad händer med dem? Går de också utan nåt?
Och borde de inte uppmuntra mig som har skött min arbetsprövning och ökat på tiden, och dessutom testat olika arbetsplatser?

Snart ska jag lämna detta ämne, för jag orkar inte vara arg längre.
Jag orkar inte lägga ner energi på de J***A idioterna! Det är inte värt det.
Jag får som vanligt försöka få fram optimisten i mig, som jag ju egentligen är ganska mycket av!
Men det är inte lätt.
Och jag måste få vara förbannad i någon dag till, annars blir det ju som innan...att jag stänger allt inom mig, och så kommer det vid senare tillfälle!
Suck, suck, suck!

Och jag som tänkte ordna nåt kul här på bloggen, eftersom besöksräknaren har passerat 10 000 besökare!
Men jag orkar inte nu. Det får bli lite senare.
Men tack för alla fina kommentarer. Ni hjälper mig, det värmer med stöd!
Nu är jag helt slut, och håller på att få en ångestattack, så det e bäst jag går och vilar.

Nästa inlägg blir om virkning...

22 kommentarer:

Hedvig sa...

Som sagt, heja dig!
Det hörs ju att du inte direkt är någon lat typ som går hemma bara för att det är bekvämt (som om det skulle vara så himla kul i längden). Och som du säger, de personerna finns antagligen, men hur stor procent av alla som är sjukskrivna utgör de?

Nej, skrik ur dig bara! Det är alltid bra. Och som sagt, jag håller alla tummar och tår för att det löser sig för dig.

Kram

Mia stickar sa...

Heja dig! Massor med kramar!

Maria sa...

Jag önskar att de som har bestämt att "systemet" ska fungera så här, skulle bli riktigt drabbade, "körda i botten" etc! Och att de skulla må dåligt under en väldigt lång tid! Då skulle de FÖRHOPPNINGSVIS inse att det är på tok fel, det som de har bestämt. Men beslutsfattarna är "tyvärr" starka människor med hög inkomst och andra "fallskärmar", verkar det som. Så min önskan kanske aldrig går i uppfyllelse - suck!
Den lilla människan har inte mycket att sätta emot i sådana situationer. Tyvärr!
Och jag kan inte heller göra något för att hjälpa dig och det känns frustrerande!
Men du, var arg när du känner att ilskan kommer, så att du får "lasta av dig" allt som gör dig arg och besviken. Men var också rädd om dig!
Jag tänker mycket på dig och dina närmaste och hoppas och önskar att saker och ting ska få en ljusare ton.
Tack för utmaningen jag fick, förresten. Jag ska ta tag i den snart.
Stor kram!
Maria

Anonym sa...

Hej vännen !!!
Jag är en som följer din blogg.
Visst är livet orättvist....själv är jag utförsäkrad så jag vet vad du går igenom.
Håller tummarna för dig ....hälsningar Marie

Saras pyssel sa...

Det är tråkigt att du alls ska behöva vara så arg! Jag håller med dig om att systemet är alldeles för mycket svart och vitt. Visst finns det en god tanke bakom, men det gäller ju att hitta sätt för att få det hela att fungera innan man genomför det... Jag hoppas att det ordnar upp sig för dig, men tills dess - passa på att utnyttja oss bloggkompisar till att få prata av dig och få ur dig all ilska!

Evas Pyssel sa...

Det här låter alldeles för bedrövligt !!! Och du har haft en hel skopa otur dessutom. Man vet inte vad man ska säga. Jag skulle vilja svinga ett trollspö över dig så allt blir bra igen. Du är ändå positiv och det kanske är som ordspråket säger ......Efter regn kommer solsken . I ditt fall kan ju allt bara bli bättre. Vi är många som tänker på dig. Och bara gnäll.... det är fantastiskt med bloggvänner !!!Det har jag också fått uppleva en hemsk dag. Kramar till dig !// Eva

Madeleine sa...

Aj aj! :(
Det är en oskriven lag att det alltid är någonting som går en emot... Kämpa på!

Sara sa...

Ja, vad mer kan jag lägga till än det som redan skrivits? Själv väntar jag på att försäkringskassan ska ta sitt första beslut angående min sjukskrivning (håller tummarna) så jag har inte varit inne i karusellen så länge.

Jag känner igen den där känslan av att tro att alla andra ser en som lat. Själv kunde jag knappt ta mig till stan ett tag för jag var rädd att råka på någon arbetskamrat. Men jag är inte lat! Och bevisligen inte du heller! Och strunta i vad du TROR att dom tror (det är sånt som kallas projecering..). Du VET att du inte är lat!

Jag hade visst lite att säga ändå :)
Jag hoppas det bara går framåt och uppåt hädanefter!
*kram*

Anita Tørmoen sa...

Håper og tror at det ordner seg til slutt. Vi har kanskje et annet system her i Norge, men allikevel husker jeg følelsen du beskriver.

Timeout sa...

Vi bryr oss! Gnäll på du bara. Du får det!

Unknown sa...

Skrik på! Vråla om det behövs! Då är vi många som blir förbannade. Sen kan vi bygga upp igen och plocka fram allt det positiva inom oss. Det bästa är att det trots allt finns människor som bryr sig. För det gör det. Kram.

Anta sa...

Heja dej ge inte upp och häv ur dej så mycket du bara kan så du inte lägger det på dej. Det är så sant att man ska vara FRISK för att klara av att vara sjuk.
Sköt om dej , ha det så bra det nu går. skickar många kramisar.

Anonym sa...

Hej alla bloggare. Kan säga så här att när Maja hade skrivit denna bloggen, så hade jag ett samtal ifrån henne några minuter senare. Tyvärr så kunde jag inte lugna henne via tele som brukar funka. Nä jag slängde allt jag hade att göra på jobbet och körde hem för att ta hand om henne. Vet att det funkar om jag kommer hem och kan ta hand om henne en liten stund så hon lugnar ner sig. Men håller också med er alla om att det är för jävligt att inget parti kan röra om i soppan lite med att skydda dom som är långtidsarbetslösa/sjukskrivna. Det får räcka med detta för ikväll. Jag och Maja vi fixar detta tillsammans. /Tommie

SUADDA sa...

Ja, systemet är fel när personer i din situation drabbas på det här viset och det måste verkligen göras något åt det!
Men vad andra som inte känner dig kanske tycker och tänker är tyvärr svårt att komma åt.
Och skulle nu någon tycka att du är en latmask som inte vill jobba och göra rätt för dig så får det stå för den! Den personen lider av en sjukdom som jag kallar TRÅNGSYNTHET! Trångsynta personer KAN inte sätta sig in i andras situationer. Möjligtvis om de själva hamnar i samma situation! Alltså är de inget att bry sig om! Och definitivt inte värda att ödsla en massa energi på!

Men du vet att JAG hejar på dig Fiff och tycker du är toppen på alla vis och VET att du är ingen latmask och att du alltid gör ditt bästa! =) Och här på din blogg, i alla kommentarer, har du ju också bevis för att vi är många som är av samma åsikt! Och inte minst din underbara man och föräldrar som ju faktiskt är viktigast!

Du gör rätt som blir arg i den här situationen och skriver av dig så mycket raseri du bara kan....det är sundare än att vara ledsen och stänga allt inom sig!
Men tror också att det är viktigt att du FÖRSÖKER ta lite paus från ilskan och frustrationen och försöka göra lite glada saker (tots att det inte är så lätt just nu!)
...och t.ex. pussa lite på din man...så nygift som du är! =).......

Vet du! Du har faktiskt all anledning att hålla huvudet högt och vara stolt över dig själv och ditt liv!

KRAM fån mig!

SUADDA sa...

Oj då! Tommie hade visst redan hunnit trycka på knappen för mig!

Tommie! Det är klart att du och Maja fixar detta! Du är en underbar kille som fått tag på en underbar tjej! Tillsammans är ni oslagbara!

ÄNGLASTINA sa...

Ja vad har vi små människor gjort för ont, att dom som har det sämst ska ha det ännu sämre. Och fackavgiften, vad får vi för den. Förstår att du känner dej helt maktlös och arg. Läste precis orden från din man och vilket underbart stöd du har av honom. Ni kommer att fixa det och jag skickar ut lite varma kramar i etern till dig.

Anonym sa...

Ut med skiten, var förbannad ett tag, det hjälper LITE.
Karmar till dig. Jenny-Ann

mary-ann sa...

man FÅR gnälla...man FÅR vara arg och förbannat på ett system som inte fungerar...som slår på dom som redan ligger...

ta hand om deg mitt i allt...kram

Anonym sa...

Suck...jag blir så förtvivlad! Jag har just genomgått detta stålbad som kallas utförsäkring och lider av samma sjukdom som du uppenbarligen. Och det tar mycket lång tid att tillfriskna, men det är svårt eftersom det backar flera steg varje gång FK slår till med någon ny dumhet och så får man börja om på ruta ett igen.
Jag råkade ut för samma sak vad gäller A-kassan, och jag har jobbat i 36 år! och betalt in avgiften prickfritt lika många år. Men en jurist (min dotter) tog över och drev igenom ersättningen. Det är ju själva skam att vi sjuka ska behöva ta till advokater för att få det vi är berättigade till - och vem har råd med en sådan f ö om den inte är en familjemedlem som i mitt fall.

I övrigt vill jag säga det är inte tjat och gnäll att skriva om eländet här, tvärtom. Jag har förstått att väldigt många av oss hantverksbloggare är just såna där "lata samhällsparasiter" med "mystiska" sjukdomar - som i själva pysslandet hittat vår egen terapiform som fungerar och leder framåt (tyärr förstod aldrig min terapeut vad det där hysteriska stickandet gick ut på - jag skulle ligga på rygg och djupandas och drömma mig bort till en söderhavsö istället tyckte hon. Suck! Det är ju precis det vi "latmaskar" inte kan).

Att här i detta mediet få läsa om andra i samma situation och känna igen sig är också terapi - jag finner i vart fall stöd i att få reda på att jag inte är knäpp och inte nån fejkare när det finns fler människor därute i världen som uppenbarligen lider av samma konstiga symptom som jag själv. Och jag tror även att vi som sitter i samma båt är de enda som på riktigt kan förstå hur det är att dras med den här jäkla hjärnskadan som aldrig får tid att läka pga prestationspressen från FK.

Så FORTSÄTT berätta!

Det är bara när vi vågar protestera och höja våra röster som vi kan åstadkomma förändringar.

Unknown sa...

Ojdå! Jag tänkte hälsa dig välkommen till tävlingen hos mig (och det gör jag nu :) ) men inte räknade jag med att få reda på så mycket om dig och ditt liv redan i första inlägget jag läser... Bra vågat och bra skrivet!

Till det vill jag även säga: Jag vet inte exakt hur du har det, för jag har alltid fått ersättning MEN jag vet hur det är att vara sjuk!! Jag har kroniska sjukdomar och jag har gått in i väggen två (tre) gånger och varit långtidssjukskriven ibland 1 1/2 år i taget. Mitt största problem har varit att jag inte får hjälp från SJUKHUSEN! Ingen hjälp från läkare eller vården. Jag har fått kämpa mig blodig för att sen få svaret att jag hade rätt från början...
Som nu, jag träffade en neurolog den 25/9 -09 (FÖRRA ÅRET, jag måste verkligen betona det!!)
Han gjorde en CT-skalle på mig, skulle utredas för MS, sen hör jag inget mer... Förrän i december... när han säger att vi kan väl göra en lumbalpunktion då.. (Eeee, va?? VÄL göra en??) Jag skulle få en tid till detta den 23/12 -09!! Men den 23/12 ringer han och säger att han inte minns vad han sagt till mig innan och inte skrivit något i min journal, så det kanske inte var någon idé att göra en LP dagen innan julafton? Hallå, idiot!!

Nu har jag träffat honom igen, över ett år senare när jag pressat på i flera månader.... Nu har jag fått liiiite hjälp, men problemen kvarstår och han vet fortfarande inte vad som är fel. Och detta är alltså inte första gången, jag har haft en av mina kroniska sjukdomar i 14 år nu...

Oj, vilket långt inlägg det blev!! Ursäkta för det!! Men jag känner så väl igen din ilska och det är SUPERBRA att du släpper ut den!!

Stå på dig! Du är starkare än du tror!!

Stoooor kram från en okänd vän i Blogglandia!

Madeleine sa...

Jag har sett ganska många blocka på sådana pusselbitar - jag fyndade mina på loppis. :D Det är en slags lekmatta för barn :)

LadyNight sa...

Både jag och min mor sitter fast av olika anledningar i smeten med försäkringskassan och sjukskrivning. Så jag vet hur okänsliga, oförstående och respektlöst de kan behandla en. Som om man inte längre är en människa av kött och blod som man ska ta hänsyn till, utan blott ett störande "objekt". Man får ju inte bli sjuk. Och blir man det så straffas man för att man inte mår bra. Systemet som är igång nu gör definitivt inte människor friskare, utan tvärtom.

Så man har all rätt att klaga! Ös ur dig för tusan!

Är säker på att det kommer ordna sig för dig, inte bara med hjälp av din man vid din sida, utan även för att det märks hur stark du är...speciellt som orkar skriva om det här. Det är styrka! Kom ihåg det.

Håller tummarna här borta.
/LadyNight

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...