måndag 9 januari 2012

Att orka

Jo, jag vill bara berätta lite om det här med att orka.
Och har ni missat vad det är som är jobbigt för mig just nu så finns det lite att läsa här, här och även lite här.

Min kära mor är alltså väldigt, väldigt sjuk, och jag försöker vara hos henne varje dag.
Vet inte hur länge till hon orkar.
Men hur orkar jag då?
Det är många som undrar det.
Och det gör jag egentligen inte, fast man måste ju det ändå.

Många människor säger till mig; skit i allt annat, det viktigaste är din mamma. Spendera all tid du kan med henne, ta vara på tiden som är kvar!

Och jag måste säga att de som säger så ALDRIG har varit i en sån här situation.
Det är extremt jobbigt, tungt, energikrävande och både psykiskt och fysiskt jobbigt att vara hos en så svårt sjuk människa som man älskar mest i hela världen. Man orkar max någon timme varje dag, och vissa dagar måste man få pausa.
Ibland känner man sig hemsk, men man gör ändå ingen nytta för den som är sjuk om man själv är ett vrak.
Så det gäller hela tiden att hitta någon slags balans.

Jag har ofta en virkning med när jag sitter hos mor, för ofta får man bara låta henne sova.
Såhär ser mitt pågående projekt ut:


Ni kanske känner igen det lite?
Jag började nämligen med det för nästan ett år sedan, och bloggade om det här.
Sen kom det annat emellan, och sen kom jag på att jag skulle göra den större, och sen kom nåt annat emellan, sen blev den större igen, och sen fick den vila, och nu håller jag på med monteringen!

Och till de som inte förstår att jag fortsätter blogga så vill jag bara säga att bloggen är bland de saker som betyder mest för mig, och den ger mig en massa glädje.
Och trots att jag själv inte mår bra nu så vill jag ändå fortsätta sprida glädje till er som läser, skaparglädje!
Jag kan säga att handarbetet nästan har blivit ännu mer betydelsefullt för mig den senaste tiden.
Och man MÅSTE hitta saker som gör en glad och lugn, annars orkar man inte med det jobbiga.

Hoppas att ni förstår lite bättre hur jag tänker.
Jag hoppas också att ni förstår att ni betyder jättemycket för mig!
Emellanåt är jag dålig på att hälsa på er, och ibland är jag slapp med att kommentera, det händer också ganska ofta att jag glömmer att svara på en fråga eller ett mail, men jag lovar er:
Varenda kommentar och vartenda besök som jag får gör mig glad och får mig att orkar lite mer!

31 kommentarer:

Paradiset Kaos sa...

Snälla lilla du! Jag vet på ett ungefär vad du går igenom för för 7 år sedan satt jag i samma sits som du och vakade hos min mamma. När hon orkade handarbeta så gjorde vi det tillsammans och när hon inte gjorde det satt jag bredvid henne och broderade på en duk som jag fått av henne. Jag var sjukskriven några veckor och hade så bra arbetskamrater att jag fick göra mitt schema så att jag kunde sitta hos henne så mycket som möjligt. Och jag vet vilket dåligt samvete jag hade när jag någon dag hoppade över ett besök hos henne. Jag är jätteglad för den tiden jag fick med henne där på slutet, men jag kan inte sticka under stolen att det var jobbigt.
Skickar en stor styrkekram till dig!!!

Sue sa...

Från det jag har läst här så tycker jag att din mamma kan tacka sin lyckliga stjärna (eller sig själv kanske) för att hon har dig! Som är så klok och faktiskt orkar.
Förstår att bloggen ger dig energi. Bara att veta att det finns andra därute, som faktiskt inte kräver något såsom de nära kan göra.
Virka lugnt :)<3

Birgitta sa...

Vilken tur din mamma har, som har just dej som sin dotter. Som besöker henne varje dag. Jag förstår att du behöver bloggen som ett andningshål för att kanske skingra tankarna lite. Jag fick aldrig tillfälle att ta farväl av min mor, utan bara ett telefonsamtal utan någon förvarning. Det kändes också hemskt. Men man får ta nya tag och se framåt. Så fint ditt mormorstäcke blir och i så fina blå nyanser.
Var rädd om dej.
Kram Birgitta

Tyg och otyg sa...

Jag har inget bra att säga, jag har tack och lov ingen erfarenhet av den situation du är i. Men jag tänker på dig och hoppas att du finner lite glädje av att titta in på bl a min blogg, de gånger du orkar, också. Kram!

Evas Pyssel sa...

Vi är många här ute som tänker på dig och din mamma. Tänk vad bra att du kan ha en virkning med när du är hos henne. Jag tror att det ger henne glädje att se dig sitta och virka bredvid henne. Det blir ju så som det var när hon var frisk. Hon sover säkert med den bilden i sitt hjärta.
Kram på dig från en av de som tänker på dig.//Eva

skapa och inreda sa...

Mitt hjärta blöder för er båda. Jag satt i somras hos min pappa, de sista tio dagarna han levde, men han var ju mycket äldre än din mamma så säkert var det mer naturligt för mig än vad det är för dig med en så svårt sjuk mamma.
Jag satt också och virkade, pratade och sjöng för min pappa. Jag tänkte på allt som vi gått igenom i livet, både på det som varit bra men också på det som inte blev så bra. De stunder han var vaken kunde vi samtala om allt och om det som vi båda visste skulle komma. Jag kommer att för resten av mitt liv alltid minnas de dagarna med pappa.
Det finns inga ord till tröst men jag sänder er massor av varma tankar.
Ta väl hand om dig och våga skriva om dina känslor här på din blogg, jag är säker på att du behöver det, alla vi som tittar in till dig finns här för dig.
Kram Annika

Viktoria- ♥s t j e r n f a l l♥ sa...

Åh, jag vill mest bara skicka en stor kram till dig!

Jag har tack och lov inte varit med om samma sak mer än att min kille för ett par år sedan var med om något liknande innan hans bror gick bort. Det är verkligen en hemskt och tärande situation för hela familjen/vänner :(

Önskar så att folk slapp uppleva så hemska saker, det måste vara som att ens värsta mardröm besannas :/

STOR kram och all styrka till dig och din familj!

sofia sa...

Självklart ska du fortsätta med det som glädjer dig & ger dig styrka Maja! Jag är övertygad om att alla inblandade mår bäst av att de anhöriga inte släpper allt. Det viktigaste för din mor är ju dessutom att du mår så bra du bara kan. Min vän som var i samma situation med sin mor nyligen uttryckte sig så bra, att man måste liksom ha två parallella liv pågående, det vanliga med glädjeämnen & handarbete eller småutflykter eller Ikea, barnkalas, fimkvällar, biobesök eller vad som helst, & så det sorgsna, förtvivlade, med den sjuka. Om jag föreställer mig att jag skulle vara svårt sjuk skulle min största oro vara mina döttrars sorg & förtvivlan. & min högsta önskan att de skulle skratta, dansa, sjunga & leka så mycket de bara kunde vid sidan om sorgen. Ta hand om dej Maja. <3

Pysselfarmor sa...

Förstår vad du går igenom...föräldrar och svärföräldrar är borta här. Man slits mellan känslor att finnas till och inte heller orka....ta det som du känner så att du hittar balansen mellan sorg och glädje. Handarbete, bloggning eller annat skoj är som meditiation för dig.
Var rädd om dig!

Lillstrumpan sa...

Skickar massor av styrkekramar! Just nu stöttar jag min pojkvän som nyss förlorat sin pappa. Man får ta en dag i taget och försöka se framåt. Det måste ju gå!

Maria sa...

Kramar till dig!

Britta sa...

Tänker på dig ofta!

Kramar i massor.

Saras pyssel sa...

Många kramar!!

Huset på kullen sa...

Massor av energi o styrke kramar sänder jag dig kram Beijan

Klockarbarn sa...

Andningshål behöver alla ha. De kan se olika ut bara. Vi är många med dig som också har handarbete och bloggning som andningshål och energipåfyllare. Jag kan inte tänka mig in i den situation ni nu har men skickar styrkekramar till dig.
Kram

Hulda sa...

söta du. Jag hade nyss så mycket i huvudet som jag ville skriva till dig men nu när jag försöker få ner det på print så låter allt bara fånigt och obetydligt. Det är hemskt att ha en nära släkting för att inte säga fruktansvärt när det handlar om ens egna föräldrar som är sjuk(a). Jag tror din mamma känner av din närvaro mer än du tror när du sitter hos henne när hon sover, jag tror också att hon vill att du själv ska må bra och orka med dig och ditt liv. Ta pauser ibland, jag tror din mamma mår bra av att veta att du mår bra. Va hos henne när du orkar, men de dagar du inte orkar känn ingen press eller dåligt samvete då. Din mamma älskar dig oavsett var du befinner dig. Hon vet att hon har ett enormt stöd hos dig när hon behöver det. Stora kramar

Madeleine sa...

Ajaj! :( Man behöver ta hand om sig själv också, för att hitta balans och kunna vara till hjälp för sina kära. Man måste få ladda batterierna, tänk på det!

Hannah (Tilde) sa...

Ni finns i tankarna. Vilken fantastisk dotter du är. Ta hand om dig. Kramar!

Madde sa...

hejsan!
måste bara tacka för att du är så öppen och ärlig om dig själv och ditt liv. det är verkligen inspirerande och vi människor ska INTE stänga allt inom oss.
vi är inte gjorda för detta.
jag tycker precis som du att man måste ha en sak i vardagen som ger än lite lugn och för mig är även det virkning.
min mor har varit sjuk ihela mitt liv så för mig är det vardagsmat men vissa dagar är det värre och då blir livet plötsligt mycket svårare.
det är då man kryper upp i soffan med filten kaffet/teét och virknålen och bara är en stund.
hoppas din mor inte lider för mycket och att även DU förstår att det du gör för henne betyder MYCKET! även i andras ögon..
Varma hälsningar madde

Sanna sa...

Sänder massa styrkekramar <3

Annika Berg sa...

Jag vet hur det är att orka när man inte orkar. Och visst handlar det om balans. Rå om din mamma men glöm inte dig själv. Lite i taget.
Virkning (och allt annat pyssel för den delen) är ett superbra sätt att ge sig själv egen tid och samtidigt låta tankarna vandra, tycker jag.
Det är alltid inspirerande och roligt att kika in på din blogg. Gläder den dig så gläder den andra.
Kramar.

myzpyz sa...

fina fina du :)
jag har vakat hos min mormor o min moster, även hos min morbror - satt inte varje dag men vet på ett ungefär hur du känner...
klart du ska fortsätta med sådant som ger dig glädje, lugn, energi!
ville eg bara skicka en massa kramar o kärlek till dig o din mamma <3
kraMyz

virkpia sa...

Fiff, jag vet vad du går igenom... Satt i samma sits som du men det är nu 12 år sedan. Man behöver andningshål och det är bra att du tillåter dig att ha dem. Men ägna så mycket kvallitativ tid du kan och orkar med din mamma(det är lätt att fly från det som är så fruktansvärt jobbigt) det kommer en tid sedan när du kommer att tacka dig själv för att du ägnade all din möjliga tid tillsammans med henne. Jag menar inte att du på något sätt ska utplåna dig själv, utan gör det du kan även för din egen skull.
Kram

R´s sa...

Bara du kan äga känslan och vetskapen om vad som ska/kan få dig att orka! Tänk så fint att du har din blogg där du känner att du får stöttning och varma tankar. Dina handarbeten ger många av oss läsare glada stunder. Allt det bästa till dig och din mamma.

Mia stickar sa...

Många goa kramar till dig!

Maud Freij sa...

Jag vet precis hur du har det jag gick igenom samma sak för tre år sedan med min pappa.

Det är en fruktansvärt jobbig tid och det känns som man är i ett vakum.

Jag tänker på dig.

Kram från Maud

Susilull sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Susilull sa...

Jag känner igen mig i din situation.
Och hur viktigt det är att hitta balansen!
Jag startade min blogg när jag var i väldigt stort behov av att få ha ett andningshål med något roligt som kunde väga upp annat som var jobbigt i livet.
Och att få handarbete är en bra meditation, för en stund kan man hålla tunga tankar borta.
Många varma tankar till dig!
Fortsätt sprida inspiration i din blogg, i din takt - det tror jag "gör gott" för både dig själv och oss andra!

Stor kram!!

Annefia sa...

Det är fantastiskt egentligen hur mycket man orkar när man inte har nått val, även om det inte känns så så har man (allra oftast) en otrolig intre styrka att hämta i från.

I mina öron låter det som att du verkligen besöker din mamma så mycket som du kan. "Så mycket som du kan" betyder ju inte "all din vakna tid" utan just så mycket du KAN, utan att rasa ihop som människa. Du måste ju fylla på energi, tanka lite vanlig vardag och ta hand om dig själv om du ska orka.

Massor av kramar!

Soili sa...

Varma kramar och tankar ♥♥ till dej.Glöm inte att ta hand om dej själv också.Det är viktigt att få ladda batterierna emellanåt.Din mamma känner dej så väl så hon vet att du behöver få lite andrum.Forsätt att blogga,vi finns här för dej.Det är bra att få skriva av sej. ♥♥

Farmors sa...

Hei på deg! Du MÅ tenke på deg selv også, så finner du en gylden middelvei. Du kan ikke bare være tilstede for mamman din! Jeg har den samme erfaring som deg. Innimellom måtte jeg har fri, men allikevel hadde jeg verdens beste samvittighet når det hele var over. Godt, men tungt om du forstår. Koselig blogg du har!!!

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...