Det är så bra och så kul att åka buss!
Ni som har hängt med mig här på bloggen länge förstår nog varför jag är så entusiastisk.
Jag har ju nämligen brottats med panikångest i ganska många år nu. Och att åka buss har lite varit som ett sluttest.
Så nu när jag har börjat åka buss så känns det som om jag klarar allt!
Sen är det ju lättare när man har fint sällskap:
Vi hoppar på bussen 200 meter från vårt hus.
Och eftersom vi bor i en liten by inte så långt ifrån en liten stad så har vi turen att kunna åka stadsbuss!
Suveränt. Och miljövänligt!
På mindre än en kvart har vi kommit fram till stationen, där det är 50 meter till pappans jobb :-).
Där busar vi med alla tokiga "tanter", går i stan och äter lunch med pappan.
Detta gör vi för det mesta en gång i veckan.
Toppen!
Älskar bussen!
Vilken frihetskänsla.
Det är stort. Riktigt stort!





