En liten grön kofta, och en liten mage...

Nu ska jag äntligen visa min lilla gröna kofta!
Den har varit klar länge, men inte fastnat på bild så att säga...
Ni kunde se en liten skymt av den i mitt gröna inlägg i somras.

Här är den nu:

Mönstret finns här, och är på engelska.
Jag tror jag virkade storlek medium, och det var alldeles lagom runtom och över axlarna, men även om jag inte hade haft någon byst alls så hade den inte täckt det området.
Därför virkade jag extra varv där, för att koftan skulle täcka hyfsat bra.
Lade även till några varv på ärmen.
Koftan är virkad i marks & kattens eco bomull.
Som ni säkert ser så har jag kantat koftan med ett garn i en annan grön nyans.
Ja, garnet räckte inte riktigt till de där extravarven... men det blev ju bra ändå.

Det smög sig även in en liten bild på magen...

Är ganska nöjd över fotosessionen ändå. Blev hyfsat bra bilder trots en seg självutlösare, kallt väder, intensivt solljus och en katt som helst ville att uppmärksamheten skulle läggas på henne, alternativt att det skulle lekas med linsskyddet.
På tal om Tyra så har jag börjat skriva "dagens Tyra-bus" på facebooksidan. Så häng gärna på där om du är ett Tyra-fan :-)

Jag är för övrigt inne i vecka 23 nu ♥
Och går allt som det ska så får vi träffa den nya familjemedlemmen i mitten på mars!

Snäll också

Dags för en Tyra-uppdatering!
Tänkte visa att hon faktiskt är snäll och mysig också.
Fortfarande mest busig, men som sagt även mysig.

 

Hon gillar att ligga och sova i mitt knä, eller på min mage.
Ibland sover hon på min mage när jag ska sova.
Tror bebisen gillar det, för den brukar sparka till då :-)
Eller så är den bara sur för att någon trycker på den!
Tyra brukar kolla lite konstigt på mig då, hon undrar väl om det är ett byte under täcket som hon kan jaga....

 

 

Men vilken bebis som helst måste väl tycka det är mysigt att ha en spinnande katt på sig? ♥

Och ingen spinner så högt som Tyra!

 



Annars har hon fortfarande ganska mycket hyss för sig. Men hon får gå ut lite nu, så då kan hon springa av sig . Skönt för matte som får en lugn stund då ;-).
Hon springer gallopperande över gräsmattan och försöker jaga fåglar i körsbärsträdet. By the way, sånadär greyhounds ligger i lä, för jag har aldrig sett någon springa så fort som Tyra!

Men jag kallar in henne ganska ofta, så hon inte ska gå iväg så långt.
Då skriker jag "Myran! Tyris! Tyra!" och så kommer hon i full fart upp för trappan och in genom dörren, och slirar i köket. Då ser hon jätteglad ut och vill kela massor. Sötnosen!

Hon är oftast med mig överallt. Helst ska hon vara i samma rum hela tiden.
Gör jag mig i ordning på toa så hoppar hon upp på tvättstället och försöker slåss med sminkborstarna.
Ibland krattar hon i tvättstället och lägger sig där.
Men för det mesta gillar hon när jag sätter igång kranen.
Då dricker hon direkt ur vattenstrålen :-)

Nu blev det ganska mycket text ändå, mitt ibland alla bilder...men jag måste berätta det coolaste av allt med Tyra.

Ni har ju redan sett att hon gillar att bära saker i munnen.
Den största favoriten är pompom-bollar. Tror hon har runt 30 stycken liggande i alla möjliga skrymslen.
Men det som är så häftigt är att hon apporterar till mig!
Jag tar bollen, och frågar: Är du med? Ska du ha bollen? Ta bollen då!
Då svarar hon med pip och ett ljud som liknar hundskall, haha.
Sen slänger jag iväg bollen och hon springer efter.
Sen tar hon den och bär den i munnen och lägger vid mina fötter.
Sen ska jag helst upprepa detta så många gånger som möjligt ♥

Nu har jag även lärt henne att släppa bollen direkt i min hand när jag sträcker ner den!
Dessutom hör hon skillnad på ovan nämnda kommando och när jag säger; Men var är bollen då? Jag har inte den! Du får leta upp bollen.

Sötaste Tyra ♥

Med bidrag från naturen

Jag kände att jag ville göra en egen krans till mors grav.

Tänkte först att jag skulle ta granris, eller sno lite tuja från grannen...

Men så var jag och far i skogen i veckan och plockade trattkantareller.

Och där fanns ju en väldans massa vacker mossa!

Så jag tog lite på ett ställe där det inte skulle störa någon.

Och jag är väldigt tacksam mot skogen för denna gåva!

Det blir fint med mossa.

 



De där allra mest gröna mattorna med ren och fluffig mossa är verkligen helt ljuvliga. Jag ville bara lägga mig ner och mysa :-)
 
Jag försökte blanda lite olika strukturer med mossa, för att det inte skulle bli för "perfekt". Dock blev jag bländad av en viss fluffig mossas skönhet, så variationen blev inte så jättestor.

Till piffning tog jag några kottar från vårt eget lärkträd. Ville inte ha för mycket dekoration.
Jag älskar lärkens kottar! De är så små och runda och söta.

Så tacktack naturen för gåvan!
Och jo, vi fick ihop lite svamp också.
Men nu blir det inga skogspromenader för mig på ett tag, för foglossningen har slagit till!
Men det är egentligen inga större probelm. Får bara tänka mer på vad jag gör, och sedan vila bort det onda.
Annars mår jag faktiskt överraskande bra!
Det kommer säkert att smyga sig in nån skymt av magen framöver, eftersom jag har ett färdigt alster som kräver att jag står modell...

Hål i vanten-fix

Mina varmaste och skönaste vantar är även mina tråkigaste vantar.

De har hängt med mig i ganska många år.

Men på en promenad förra vintern fastnade jag i dragkedjan med den ena, och det blev värsta hålet.

Ville dock inte ge upp mina vantar, för de är liksom bäst.

(Jag är såhär ull-känslig, men dessa är fodrade med mjukismjukistyg).

 

Men nu blev det hål i vanten-fix här hemma!

Det vill säga, istället för att göra en ful lagning så bestämde jag mig för att maskera hela hålet mws något fint.

 

Fram med filt, nål och lingarn.

Sen var det bara att brodera loss lite.

Jag är inte speciellt bra på att brodera, men det kan bli väldigt snyggt ändå tycker jag.

Särskilt med såna här "lättsamma" projekt.

 

 

 

Hejhej! Får börja vinka mer på folk nu kanske :-)

 



 

Och motiven behöver ju inte vara exakt likadana heller!

 

Puh! Nu kan jag använda mina favvovantar utan att skämmas :-)
Bring on the vinter!