En insats. Något betydelsefullt.
Därför är det lite skönt att ha beställningar att pyssla med just nu.
Fast det är klart, att vissa dagar orkar jag ingenting.
Men när man väl orkar så gör man ju något för någon annan.
Och det känns trevligt.
Så jag leker snäll, lite.
Så jag skickade iväg 10 mormorsrutor till Ina.
De ska monteras ihop till en filt av henne, som sedan ska vidare till Stickhjälpen.
Det blev en massa snuttar med restgarn som jag använde, mest bomullsgarn.
Och så fick det bli två soliga rutor också:
Och jo, jag är så färgnördig så jag inte kunde fota rutorna tillsammans ;-)
Och sen: kommer ni ihåg mitt bidrag i pysselstafetten?
Den broderade dödskallekudden alltså?
Jag började fundera på att skicka den till någon som skulle uppskatta den.
Jag hade ganska snabbt tänkt ut vem detta var...
..och här ser man den i hennes soffa:
Coola Hedvig fick en riktig färgchock på posten!
Här kan ni se henne visa upp den.
Jag blev helt glad av att jag skulle göra henne glad, och så blev hon jättejätteglad, och då blev ju jag jätteglad för att jag hade lyckats göra henne glad ♥
Win-win situation!
Kram på er.
8 kommentarer:
De var verkligen super fina!!!
Och du!! Du är ju jätte snäll inte bara lite utan mycket snäll ;)
Kram Marina
Jättefina rutor (dom i förra inlägget med) Jag såg hur glad Hedvig blev över sin kudde. Kul!
Skönt att du kan hitta lite tröst i beställningar och i att glädja andra. *kram*
Vilka fina rutor :) Och visst är det fint att kunna göra nåt för nån annan :) Kram
Underbart fina. Och det är underbart att göra något för någon annan när man inte mår så bra själv. Det tänker jag mycket på när jag är nere.
Tänker på dig.
kramkram
Tänk om man kunder sticka....eller virka...De var fina rutor!
Kram Malin
Det var fint gjort och väldigt snällt.
Verkligen win-win! Kan meddela att Harry nu adopterat kudden som sin... Kanske för att den luktar katt? :)
Häftigt! Kudden är magisk :D
Skicka en kommentar