tisdag 11 januari 2011

Ett litet hjärta med mycket kärlek

Idag skickade jag iväg ett litet hjärta till min älskade, kära och nära vän JL.
Hon har det riktigt jobbigt nu. Hennes pappa gick bort för några dagar sedan.

Ni som har följt mig ett tag vet om att min mamma tampas med en sjukdom, och det gjorde han också. Alltså, det rör sig om samma typ av sjukdom, men olika varianter.
Och de har båda två drabbats av återfall.
Han klarade inte sig. Det var någonting som hände och det gick snabbt.

Ni kan kanske tänka er att det är dubbel sorg för mig? Både att han, som var en bekant, är borta, men också att lite, lite hopp försvinner.
Jag och min kära kompis har ju haft varandra som stöd i anhörig-situationen, och förstått varandra exakt. Vi är också båda ensambarn och vet att man får ta allt själv.

Hon mår såklart riktigt skit just nu.

Ibland kan det vara svårt att veta hur man ska bete sig i en sånhär situation.
Man vill inte direkt ringa, eller hälsa på.
Utrymme behöver man i denna stund, och tid att sörja för sig själv.
Men, det allra värsta man kan göra är att inte höra av sig alls!
För oavsett hur jävligt man har det, så blir man aldrig arg för att någon bryr sig.
Så, ett kort, ett sms, eller ett hjärta...det känner jag är lagom just nu. Att bara tala om att man finns där om det behövs.

Så detta skickade jag med posten idag:



Bara för att visa att jag bryr mig.

21 kommentarer:

Sue sa...

Vilken fantastisk vän du måste vara!

Tina sa...

Men, så fint gjort! Det betyder så mycket, ditt hjärta.

Mia stickar sa...

Du verkar vara en klok vän!

Camillas virkhörna sa...

Hjärtat betyder säkert mycket för din vän.

ellenkantarellen sa...

Det hade betytt mycket för mig om en vän gjort så för mig i en liknande situation, jättefint gjort! Lite extra kramar till dig idag!

Bettan sa...

Det är ett väldigt vackert hjärta, det blir en bra och vacker tröst för din vän. Jag önskar oxå din mamma lycka till med sin sjukdom och hoppas att det ska gå bra eller iallafall att det inte behöver bli såsmärtsamt, en del sjukdomar är ju väldigt smärtsamma och jag vill då att man ska få hjälp för det. Vi, mina syskon och jag har just fått besked om en sjukdom hos vår mor och det finns två sorter, den ena väldigt agressiv och den andra väldigt ovanlig. Hon har den ovanliga och det betyder att vi har ett litet hopp. Men om hon får nån smärta hoppas jag att hon får hjälp! Hon ska börja behandlas med cytostatika inom kort så nu hoppas vi på det bästa. Kram sytanten

Tyg och otyg sa...

Vad fint av dig! Jag vill bara tillägga, att jag tror inte du ska vara rädd för att ringa också. Eftersom ni har delat det här förut är ni säkert redan vana att prata med varann om det svåra.
Jag har också ett par kompisar som förlorat en förälder och jag har känt att det känts bäst att ringa och prata "på riktigt" liksom. Om du känner dig osäker på om hon vill prata kan du ju skicka ett sms och förvarna att du kommer att ringa om en stund och att hon inte behöver svara om hon inte orkar prata.

Skickar en extra tanke till dig och din mamma.

Ulla-Bella sa...

Vakkert hjerte å gi bort. Jeg leser stadig at mennesker i sorg lurer på hvorfor ingen våger å kontakte dem. Det er viktig å bry seg.

Lina sa...

Vad du är söt! Man ska vara glad om man har en sån vän, dom växer inte på träd!

Caroline sa...

Vad hon kommer bli glad! Så fint av dig! Ta hand om dig vännen

Hedvig sa...

Ett fint hjärta och en fin gest! Det värmer säkert mottagaren i denna stund...

Susilull sa...

Sött med ett hjärta, det säger mycket! Riktigt goda vänner skall man vara rädd om. Förstår dina jobbiga känslor nu. Kram på dej!

4U2! sa...

Fin omtanke. Och det är som du skriver, man är väldigt nere men att alla försvinner lång tid är inte roligt. Första tiden ville jag vara ensam, jag var så ledsen men när den och den inte hörde av sig, inte beklagade sorgen ... det gjorde mig mer ledsen!

Fanniezzz sa...

Du är en riktigt bra vän!

Emilia sa...

Så fint!

Och Ebbes dyna också!

Virkat och Kärt sa...

Hjärtat symboliserar Din omtänksamhet så fint.

Känns som att jag förstår en del av det Du berättar om här nu...jag har ju inte följt Din blogg så länge, men förstår att det handlar om allvarlig sjukdom.

Hoppet, ska man försöka behålla, alltid...precis som jag hör mellan raderna att Du gör, även om det en sån här gång precis som Du säger, minskar lite... ♥

Jag förlorade mina föräldrar i cancer med nio månaders mellanrum, och jag har heller inga syskon.
Det var för tjugo år sen, och då var jag trettiofem, och hade så gärna velat få behålla mina barns mormor & morfar många år till...
Jag vårdade mina föräldrar hemma därför att vi alla tyckte att det kändes bäst så, och jag/vi fick hjälp av hospice.
Det var en mycket svår tid.

Ebbes dyna i inlägget före är jättefin.
och Ebbe börjar jag lära känna här som en riktig charmknutte ;*)

Kram från Eva

mary-ann sa...

vilken varm och omtänksam medmänniska och vän du är.

Maria sa...

Vilket fint hjärta! Det säger mer än många ord och visar att du tänker på din vän! Sådant betyder väldigt mycket, så hon känner sig säkert omfamnad av din värme! Men du, ge inte upp hoppet! Kram!

Lobben sa...

Vilken härlig vän du är. Vänta inte med att hör av dig för länge bara.

Ingmarie sa...

Jag kan ju bara säga att jag håller med alla som skrivit här ...
men jag ville du skulle veta att även jag läst.
Och ibland kan man undra vrför allt är så orättvist ..
*Livet är fullt av överraskningar .... tyvärr så är de ju så att dom inte alltid är av den glada sorten.*
Va rädd om dig och din vän !!

R´s sa...

Jag blev så himla rörd av det du skriver och ännu mer av ditt hjärta. Det är en gåva med såna vänner.

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...