Hej allihop.
Det var ett tag sedan nu.
Tack för alla gratulationer och fina kommentarer efter inlägget om lillebror!
Jag har inte haft ork eller tid att skriva något mer sedan han föddes.
Vi har nämligen haft en lite tuff start, och jag har inte hunnit landa i det nya ännu.
Första veckan kom min käre far och berättade att hans cancer har tagit fart igen. Det var enormt jobbigt att höra, särskilt fyra dagar efter förlossningen. Det var som om någon slog undan benen på mig. Mitt i hormonsvallningar, smärta och trötthet, snacka om jobbig tajming...
Andra veckan blev jag dålig. En infektion. Troligtvis i livmodern. Fick antibiotika och blev bättre efter någon dag.
Tredje veckan vaknade jag plötsligt en natt och kände att lillebror var stekhet. 39,2 visade termometern. Det var bara att åka raka vägen till barnakuten. Så små bebisar ska inte ha feber.
Han blev inlagd på sjukhuset, och man tog prover och gjorde regelbundna kontroller. Antibiotika sattes in direkt eftersom de misstänkte urinvägsinfektion.
Efter nåt dygn fick vi bekräftat att det var uvi/njurbäckeninflammation. Eftersom han var så liten ville de att vi skulle stanna lite till så han kunde få antibiotika rakt in i blodet. Sen fick vi komma hem och fortsätta behandlingen hemma. Han har repat sig bra, och de tror att han helt enkelt bara har haft otur.
Fy vilken upplevelse! Man är inte så kaxig när ens tre veckor gamla barn är sjukt.
Fjärde veckan fick jag mjölkstockning och kände mig riktigt dålig.
Och nu femte veckan har jag en förkyld bebis med ögoninflammation. Jag och pinglan är också sjuka.
Och hela omställningen har varit jobbig, känslomässigt. Pinglan är glad för lillebror, men har fått ett hemskt humör och är ovän med allt och alla. Särskilt sina föräldrar då. Känner inte riktigt igen henne, och det går åt väldigt mycket energi att umgås med henne. Väldigt tråkigt och deppigt.
Men det är ju en stor omställning för oss alla, och särskilt för henne. Vi hoppas på att det lättar lite snart!
Och det här med min far, ja, det känns enormt jobbigt.
Han ska påbörja behandling redan om några dagar. Och det blir en riktigt tuff behandling. De hoppas kunna krympa en tumör som de har hittat, så den kan opereras bort sedan. Håller alla tummar jag kan för att de lyckas mota bort eländet ännu en gång.
Familjen är ju inte så stor, även om den har växt på sistone ♥
Malva har bara sin morfar kvar och de är bästa kompisar.
Så jag vågar inte tänka på ett liv utan honom, inte nu...
Ja, där fick ni en ordentlig uppdatering!
Det har varit en ganska tuff tid, och det blir en tuff sommar.
Men hoppas även på att det blir en del glädjestunder!
Ta hand om er och era nära och kära. Man vet aldrig vad livet bjuder på.
6 kommentarer:
Åh, nej, ni har haft tillräckligt mycket redan tidigare. Hoppas att allt ordnar sig till det bästa för er allihop! Ta vara på tiden med både lilleman och din far.
Många varma kramar
Elisabet
Vilken jobbig start för lillebror. Hoppas ni får lättare veckor snart!
Det var verkligen många tråkigheter på en gång, hoppas de små ljusa stunderna får er att orka och att det vänder till det bättre snart!
Hoppas allt står väl till och på en fin sommar i dina trakter!
Fina du! Hur mår du, hur går det med allt? Tänker på er. Många varma kramar!
Hoppas ni har det bra! Går in här lite då och då, då jag undrar hur du har det. Kram Pia
Skicka en kommentar