Sorghantering

Tyvärr är det jobbiga tider här igen.
Min lilla mormor har gått bort.
Hon blev nästan 90 år, men vi var inte riktigt beredda ändå. Åldrandet gick helt plötsligt blixtsnabbt, så jag hängde inte riktigt med.

Det känns lite konstigt att sörja denna gången.
Det blir liksom dubbelt.
Eftersom jag miste mor för två år sedan så får jag ju ta på mig hennes roll.
Det innebär både känslomässiga och praktiska saker.
Och samtidigt känns det som att jag förlorade en del till av mor med mormor.
Mycket känslor alltså, mycket som snurrar.
Sen är jag inte helt ensam med detta, jag har min morbror och moster.
Tur det! Och tur man har en busig och glad dotter! Sorg är lättare att tackla när man har egna barn.

Det är lite mycket nu med allting. Mycket jobbigheter.
Men det infinner sig ändå ett slags lugn, och behovet av att göra något med händerna är stort.
Plötsligt njuter jag lite extra av de vackra tomaterna som jag plockar utanför dörren:

Den nyskörade gurkan smakar extra bra.
Plommonen som jag plockade i mormors trädgård har fixats till och hamnat i frysen.
Våra björnbär likaså.

Och så är det plötsligt extra lugnande att vara i köket.
Plötsligt fick jag ett behov av att baka lavendelkakor.

Och ikväll blev det även svartkålschips (med svartkål från trädgården såklart) gjorda:

Tycker dock lätt att svartkål gör sig bättre tillagad i maten. Men det var spännande att testa!

Ja, och så har jag sprungit runt och letat efter ett nytt virkprojekt, spanat i garnstashen och planerat.
Som att man har behov av att vara lite extra kreativ. Det lugnar och tröstar på nåt sätt.

Men man ska inte heller glömma det läkande i att lägga örat mot en spinnande katts mage och känna den silkeslena pälsen. ♥