Mamma, Tyris o Pyret

Hej och tack för alla fina gratulationer!
Jag fick ett litet bakslag efter förlossningen och fick åka till akuten. Har fått en infektion i livmodern. Inte så roligt att vara sjuk mitt i alltihopa. Men det bättrar sig. Och imorgon slipper jag medicinen, hurra!

Tänk.
Jag är mamma nu.
Det känns naturligt. Från första stund faktiskt. Självklart på nåt sätt.
Så länge man inte känner efter för mycket...för då är det stort och obegripligt!

Vad förvånar mig mest?
Jag kommer inte längre i första hand, men jag har aldrig någonsin känt mig så viktig som nu. ♥

Två saker förvånade mig med förlossningen.
1. Att jag blev så panikslagen när värkarna ökade i styrka (panikångesten bidrog).
2. Att det var så lätt att krysta! Hade enorma krafter kvar, och hade klarat en bra stund till. En fis i rymden jämfört med början på förlossningen.
(men allt gick bra och pyret mår finfint!)

En sak förvånade mig när vi hade kommit hem.
Tyra är ovanligt snäll! (förutom att hon har totalslaktat den superfina mobilen som jag har kämpat med...)
I början var hon avundsjuk och såg ledsen ut när jag inte hade tid med henne.
Men sen har hon faktiskt blivit lugnare.
När jag ammar kommer hon ibland och lägger sig i knäet på mig, bredvid lill-pyret.
Och hon har lärt sig att vara försiktig och kolla var hon trampar när hon hoppar upp till mig.

Nu har pappa börjat jobba, och dagarna för oss tre flickor ser ut lite såhär:

Filten känner kanske någon igen? Den virkade mor och jag tillsammans.
Det kändes fint att spara den till pyret.
Här kan ni se inlägget om den.

Ja, och Tyra "hjälper" ju till med lite av varje som vanligt.
Som att fixa med pyrets första bad:

Pyret är snäll och skriker inte så mycket. Men ibland är det lite besvärligt med magknip och sånt, och idag har det varit en väldigt kinkig dag.
Hon vill ju helst vara i famnen hela tiden. Helst mage mot mage, i upprätt ställning.
Så jag invigde min trikåsjal idag.
Wow! Toppen!
Funkade kalas på första försöket.
Jag blev så chockad över att jag helt plötsligt hade möjlighet att röra mig hur som helst att jag knappt visste var jag skulle bli av :-).

Jodå, lite stolt är jag allt (jag kunde Sofia)! Heja Moby wrap!

Hoppas det inte dröjer allt för länge innan jag bloggar igen. Men man vet ju aldrig hur dagarna ser ut.
Och så känner jag att det lätt blir lite blablabla.
Men jag har fortfarande grejor att visa upp.
Och faktiskt sydde jag lite när värkarna hade startat. Så pyrets lekfilt är snart klar.
Vi ses!