Jag och min trädgård

Jag har inte skrivit så mycket om min trädgård här på bloggen innan, men nu måste jag!
Mitt i allt jobbigt som är i mitt liv finner jag ro i trädgården.
Och man kan gott säga att mitt intresse ha "blommat ut" (haha) ordentligt de senaste två åren.
Detta blir min tredje sommar i min egen trädgård. Ja, det är ju min mans också, men han hade nog föredragit att så gräs på hela tomten ;-)
Fast han är snäll och flyttar plattor och tunga växter om jag ber honom!

Jag har alltid älskat trädgårdar, men nu har det liksom blivit mer passionerat.
Och det är inte konstigt att jag älskar trädgårdar!
Jag är uppväxt i en helt fantastisk miljö.
Inte bara i en stor äppelodling, utan också med stora välfylla rabatter.
Jag rotade fram några bilder till er.
Och när ni ser dem så förstår ni nog:

Jag hittade ingen bra bild där hela mors trädgård syns, men på den första bilden får man en bra känsla.
Den består av två hav av blommor, med en grusgång emellan och runtom.
Jag vet att jag tyckte att det var världens finaste trädgård redan när jag var liten.
Och kanske är det därför som jag är helt kär i gammeldags trädgårdar, där blommorna inte är så organiserade, där de får ta den plats de vill. En trädgård med lite vild känsla. Som en äng fast tämjd!

Jag gíllar inte moderna och stela trädgårdar.
Och jag tror att jag är en av de få i grannskapet som har en trädgård med stora gammeldags rabatter.

Det coola är att när vi tittade på vårt hus så var det ett rejält lager med snö ute.
Så vi kunde inte se någonting av trädgården, inte ens var det fanns en gång!
Och så visade det sig att snön dolde min drömträdgård!

Kvinnan vi köpte huset av hade bara bott här i två år ungefär.
Men innan henne bodde här en äldre dam, som hade haft huset i minst 30 år.
Jag tänker ofta på det. Tänk vad hon har gett mig mycket.
Och så tänker jag att hon kanske sitter och tittar ner på sin gamla trädgård och känner sig ganska nöjd med att en ung, passionerad filur har tagit över hennes skötebarn.
Att någon älskar denna trädgården, precis som hon gjorde.

Och det roliga är att det var precis samma sak för min mamma i slutet på 70-talet.
Hon tog också över trädgården efter en äldre dam.
Och jag minns att när jag var liten brukade mor peka ut vissa blommor och berätta att "de där är gamla, de har tant Linnéa planterat".

Så nu sitter jag och känner mig passionerad ;-)
Ja, det handlar om trädgårdspassion alltså!
Och samtidigt som jag älskar att tänka på det så är det också jobbigt.
För jag önskar att mor och jag kunde åka på våra trädgårdsrundor nu när jag har blivit ännu mer intresserad.
Men det kan vi inte. Så jag får försöka minnas de rundor vi har gjort, och göra nya på egen hand.

Jag har laddat upp med riktigt mycket frön i år, och mer blir det!
Är riktigt taggad inför grönsaksodlandet.
Jag har inte gått in för det särskilt väl innan, och därför inte heller fått några större resultat.
Men man måste ju testa.
Och har jag många sorter så måste ju någon lyckas!

Jag tycker inte om en massa regler och måsten i trädgården.
Visst, jag är värsta amatören och kan inte mycket.
Men man måste få testa sig fram, och lära av sina misstag.
Vad gör det om jag flyttar en växt till ett ställe som inte funkar bra?
Då får jag väl bara flytta den igen.
Jag kan inte lära mig allt på en gång. Men visst försöker jag läsa på och fråga om saker.
Min mentor (mor) kan jag ju inte fråga längre. O det känns riktigt jobbigt.
Men jag har tur som har fått en svägerska som har trädgårdsfirma. Henne kan jag ringa och fråga när jag vill! O far kan mycket också. Fast han är bättre på träd och buskar och grönsaker än på blommor.

Jag hittade bara ett kort på trädgården från första sommaren.
Det är en hel del som har ändrats sedan dess.
Får bli bättre på att ta kort i sommar!

Hur farligt är det med ogräs egentligen?
En del verkar vara helt hysteriska när det gäller ogräsrensning.
En del ogräs stör varken mig eller växterna, och då gör det väl inget att det är kvar?
Dessutom har vi nog alla olika syn på vad som är ogräs och inte.
Jag siktar in mig på maskrosor och gräs i första hand, o så den där sorten som jag inte kan namnet på.
Dessutom har jag ju ett sånt där blomhav, så mycket ogräs hålls undan av växterna.
Och mycket syns inte ;-)

Jag tror att både man själv och växterna mår bättre av att mer kärlek och mindre måsten.
Kolla in Alys Fowler liksom. Hon gör allt med passion i trädgården. Hon älskar verkligen varenda moment. Så sjukt inspirerande!
Dessutom är det så coolt att hon i programmet testar att ha grönsaker mitt ibland alla blommor. En potatis här och en där. Och det funkar ju!
Häftigt.

Man ska trädgårdsarbeta med kärlek!

Jag älskar akleja, prästkrage, blåklocka, klint och pion.
Jag är kär i vädd! Och satte några nya sorter i höstas.
Och jag har även blivit väldigt förtjust i näva. Måste nog skaffa mer av den rosa...och i somras fick jag en brun av mor :-)
Jag gillar inte orange och gula blommor. Och vill helst inte ha röda heller. Gränsen är passerad efter vallmo.
Önskar att jag bara kunde ha vita och rosa och blåa och lila blommor.
Och ljusgult är rätt fint.
Jag älskar lavendel, men har svårt för doften.
Men jag tänker göra lavendelskorpor i år. Eller kakor.
Jag hatar tagetes. Men jag vet att de är bra till mycket. Särskilt att ha i närheten av grönsaksodling.
Så jag har letat upp en ljusgul variant. Den heter Vanilla. Spännande!
Jag tycker inte om mina gullvivor. Det är alldeles för många, och jag tycker de är ganska trista.
En av mina värsta ogräs är liljekonvaljen. Usch, vad jobbig den är!
Men jag älskar borstnejlika, malva, daggkåpa och plymspirea, och astillbe!
Den ena plymspirean MÅSTE jag snart flytta, för den står på ett superdumt ställe.

Men en sak gör mig enormt kinkig! Vad ska man ha på sig i trädgården?
Det finns ju bara arbetsbyxor i mer eller mindre stelt bomullstyg. Men jag vill ha nåt stretchigt!
Jag sitter på alla möjliga konstiga sätt när jag jobbar i trädgården, och då måste jag kunna röra sig ordentligt.
Nej, jag gör nog som Alys och ger mig ut och jobbar i blommig klänning.
Varför inte?