Välkommen in i vårt kök!

Nu ska ni få en tur i vårt kök!

Välkommen in till oss:

Vi valde ett ljusgrått kakel. Jag ville absolut inte ha helvitt, men det var tvunget att vara ljust. Vi har bara ett fönster, och det är inte jättestort. Det sitter dessutom ganska långt ifrån bänkskivorna.

Den fina, stora grytlappen med katten på fick jag av mor i julklapp. Jag vill ha stora och tjocka grytlappar, och min man vill ha små och tunna...så det gäller att ha att välja på!

Här ser ni skåpluckorna lite bättre, och golv, tapet och bänkskiva.

Då snurrar vi runt till den andra delen.

Och som vanligt har jag kökschefen med mig :-) hmm...det gäller att passa på att vara på bordet när matte håller på med annat..



Här har vi skafferi, frys, kyl, och det före detta städskåpet, som typ funkar som linneskåp.  

          

Och på linneskåpet har jag målat med skoltavlefärg. Vi hade det innan vi gjorde om också, men då var hela dörren svart.

Nu tänkte jag att jag skulle hitta på nåt roligare än en kvadrat...så jag letade länge efter en ram som jag kunde använda som mall. Jag testade jättemånga modeller med hjälp av overhead och overheadplast, men jag blev inte nöjd. Till sist tog jag dragen från en ram jag hade hittat, och ändrade den så den blev som jag ville. Konstigt att jag kunde rita och ändra, jag är verkligen inte bra på det...

Men jag är väldigt nöjd! Det är en lite kul grej, men fortfarande gammeldags, som köket.

Detta är verkligen världens bästa grej att skriva inköpslista på! Jisses vad jag saknade det medan vi höll på att renovera! Nu har jag full koll på vad som håller på att sina i skafferiet...inga lappar att slarva bort. Och ibland får jag till och med min man att skriva upp saker ;-)

Här vid ingången till köket finns en jättelustig liten hylla. Den är så knasig och otippad, så jag älskar den! Men när vi flyttade in så var där ett superfult gult fönster (huh!) som jag snabbt täckte med min blommiga plastfilm :-) Dessutom bestod den av fula mörka spillbitar av trä. Men det målade jag snabbt över i vitt. Nu vid renoveringen fick även denna lilla "hylla" en bit av tapeten, så den passar in ännu bättre.
Där huserar just nu några utvalda plåtburkar. Knashylla :-)

Nu har ni nog sett det mesta av vårt kök!

Och nu ska jag försöka visa vägen dit också.

Såhär såg köket ut innan vi flyttade in (och detta är alltså inte mina bilder, utan mäklarens):

Det var ekluckor, som var superslitna, och nästan allt visade sig vara nödlösningar och ihop-plock när vi rev. En del av köket har nu blivit värme till huset istället ;-), för att uttrycka det lite fint...
Taket syns tyvärr inte så tydligt här, men det var nog det fulaste av allt, tyckte jag.
Det fanns bara en kolfilterfläkt, som lät som en skördetröska och fungerade extremt dåligt. Så dåligt att hela köket, och hallen (!) immade igen! Det blev droppen som fick oss att vilja göra om hela köket. Nu har vi en riktig fläkt, med riktig utgång genom väggen :-)

Här har min man redan rivit den fristående sektionen, och börjat med skåpet bredivd spisen:

Om ni tittar till vänster om fläkten, så ser ni var skåpet har suttit, och då kan ni också se att de på just detta ställe hade satt en bit golv (?!?). I vårt nya kök finns det inget golv på väggarna alls! :-) Najs!

Här är allt borta! Och gipset är uppe på väggarna. I detta läge märkte vi också att vi var tvugna att lägga nytt golv, eftersom den glade snickare som fixat i huset någon gång i tiden hade skarvat här också. Surprise! Det ser ni nog på bilden också. Så bye bye parkett. Fast det var tur ändå, att vi blev tvugna att lägga nytt golv. Det känns så mycket fräschare nu. Här hade också taket kommit på plats.

Att måla det var förresten det värsta med hela köksrenoveringen, tyckte jag!

Oj, här hade vi redan fått det nya golvet på plats! Och hörnsektionen av köket var först på plats.

Sakta men säkert... eller nja...min man var rätt snabb ska jag säga. Vips vips så hade man ett kök ungefär ;-)
Ni kan ju se att chefen och knegaren har full koll på läget på detta foto:

Sen kom även överhyllorna på plats, och sen bänkskivorna. Sen kom kaklet på plats, och där fick vi lite hjälp:

Och resten känner ni till :-)

Som ni kan se på bilderna av köket innan så var där tillköpt en modernare underskåps-variant med svarta luckor. Och kyl och frys hade fått en svart plastfilm, + en del andra svarta detaljer.

Nu när vi renoverade tog vi bort den svarta plasten, och jag passade på att fota åt er efter halva var gjort:

Bara på denna lilla bild kan man se vilken enorm skillnad det är på det svarta och det vita. När väl plasten var borta kändes köket så mycket ljusare. Tänk vad stor skillnad det gör!

Hoppas ni trivdes i vårt kök! Det gör jag :-) och nu när jag har kollat på bilderna från före renoveringen så älskar jag det ännu lite mer! Vilken skillnad det är! Och bara för att vi har utnyttjat alla hörnor till max så känns det som ett ganska stort kök.

Nu är jag väldigt sugen på att ta ner julgardinerna (som är underbara egentligen) och sy de nya, vita gardinerna som blir i 100 % lin. Det tyget är grymt snyggt. Kanske i helgen...eller nästa...

Ha en fin helg allihop!

Virkad väst till söta mor

Först: Tack för alla fina kommentarer om hjärtat! Det värmer verkligen att ni bryr er.
Nu till ett annat hjärta!
Nämligen min söta lilla mor.
Hon är så liten. Och så söt.
Och hon behöver något varmt att värma lilla sig med :-)
Och nu har hon fått det!
Jag blev nämligen klar med hennes väst sent i går kväll, och kunde idag åka och hälsa på och överlämna hennes tidiga födelsedagspresent!

Och idag, och imorgon och i övermorgon behöver hon den lite extra mycket, eftersom det dära jobbiga giftet tar över kroppen då. Och är man redan så liten som hon så behöver man ännu mer något varmt de dagarna.

Jag ville att hon skulle ha något varmt när hon nu är hemma, men också något som är fint, så hon känner sig lite piffig ändå :-)
Och visst blev hon piffig! OCH varm! Hon blev så varm så efter en stund var hon helt röd i huvudet! Hihi.

Hon fick en virkad väst. Hon gillar västar, som hon kan ha över andra kläder.
Jag gillar mer koftor, för de värmer armarna och inte kroppen, det passar mig. Men mor gillar som sagt västar. Och det är ju tur för mig, för det går ju lite snabbare att göra ;-)

Här är lilla mor med sin väst:

Den är virkad med restgarner, typ. Alltså, inget garn är nyinköpt för detta projekt (som vanligt). Det ljusare garnet är ett ullgarn som jag köpte på second hand för många år sedan. Det mörka vinröda, i mönsterdelen är ett mohairliknande garn. Sedan använde jag ett akrylgarn till kanterna + till överdelen av västen (ihop med ullgarnet).
Den är virkad med virknål 5 1/2 och 5, och dubbelt garn. Den är tjock och varm alltså!
Knapparna hade jag i samlingen, och jag tycker de blev riktigt perfekta till västen.
Såhär ser baksidan ut:

Det är väldigt vackert mönster på underdelen tycker jag, men jag blev lite sur på överdelen.
Den var inte riktigt okej i propotionerna, och jag fick smyg-sy in den efteråt. Dessutom var mönstret inte det allra bästa. Jag tyckte alla minskningar blev superfula, och jag fick kämpa med att få kanten runtom jämn.

Men mor ska mini-blocka den (som jag slarvar med), och då kan propotionerna rätta till sig lite.
Dessutom så såg man redan efter en stund att den hade "suttit till sig" lite.

Mönstret är från en bok, nämligen denna:

Och pilen visar mönstret som jag virkade efter. Fast jag hade två färger istället för tre, och jag gjorde dessutom västen mycket längre än denna 70-talsmodell ;-). Jag såg ju att mor kikade lite extra på den bilden när jag stolt visade upp boken i höstas.

Hon är nöjd, och då är jag nöjd :-)

Ett litet hjärta med mycket kärlek

Idag skickade jag iväg ett litet hjärta till min älskade, kära och nära vän JL.
Hon har det riktigt jobbigt nu. Hennes pappa gick bort för några dagar sedan.

Ni som har följt mig ett tag vet om att min mamma tampas med en sjukdom, och det gjorde han också. Alltså, det rör sig om samma typ av sjukdom, men olika varianter.
Och de har båda två drabbats av återfall.
Han klarade inte sig. Det var någonting som hände och det gick snabbt.

Ni kan kanske tänka er att det är dubbel sorg för mig? Både att han, som var en bekant, är borta, men också att lite, lite hopp försvinner.
Jag och min kära kompis har ju haft varandra som stöd i anhörig-situationen, och förstått varandra exakt. Vi är också båda ensambarn och vet att man får ta allt själv.

Hon mår såklart riktigt skit just nu.

Ibland kan det vara svårt att veta hur man ska bete sig i en sånhär situation.
Man vill inte direkt ringa, eller hälsa på.
Utrymme behöver man i denna stund, och tid att sörja för sig själv.
Men, det allra värsta man kan göra är att inte höra av sig alls!
För oavsett hur jävligt man har det, så blir man aldrig arg för att någon bryr sig.
Så, ett kort, ett sms, eller ett hjärta...det känner jag är lagom just nu. Att bara tala om att man finns där om det behövs.

Så detta skickade jag med posten idag:

Bara för att visa att jag bryr mig.

Ebbes dyna är klar!

Kommer ni ihåg att jag kämpade ordentligt med Ebbes dyna?
Det var ganska segt ett tag. Men när jag började på den andra sidan gick det lite lättare.

Här är nu resultatet:

Och andra sidan på kudden:

Jag valde faktiskt att göra fula färgbyten, för jag tänkte att man ju faktiskt göra en "grej" av det. Därför bytte jag färg på helt olika ställen, så ränderna är alltid ojämna.
Det är en del återbruk i dynan också. Det vita garnet är från en upprepad tröja, det gröna och röda är second hand-köp.
OCH, jag har stoppat den med en massa garnstumpar! Det blir ju en del stumpar + att det var lite befiande, för jag hade några restgarnsnystan som var små och superfula, och de slängde jag in i kudden. Det var ett perfekt sätt tyckte jag, för då slipper jag bli deppig av att se dem, men jag behöver inte ha dåligt samvete för att ha slängt garn..!

Och man har ju som vanligt en nyfiken katt som ska vara med överallt:

Men jag tror inte han gillar dynan.
Alltså, jag känner att den är alldeles för stor.
Han vill nog hellre ligga som i en "håla", och denna är ganska tjock.
Och jag kan inte ta ut stoppning, för då blir kudden bara skrumpen...
Jag tror nog att jag får överge kudden, och placera den i fåtöljen bredvid, och göra en ny, mycket mindre dyna till Ebbe. Suck, efter allt jobb!

Såhär snyggt katt-torn köpte jag på second hand för 60 kronor, tror jag (och Ebbe är fortfarande med och övervakar):

Den har funnits på IKEA, tror den kostade 500 eller 600 där. Ett fynd alltså!
Och den är ju mycket snyggare än det "vanliga" klösträdet som man har :-)

Och Ebbe gillar att ligga i den lilla "hålan":

Hihi, om ni kollar på bilden i länken jag hade överst, där jag hade gjort halva dynan, så ser ni att han har växt en hel del!

Vi får se vad som händer med dynan... Får väl vänta någon dag och se om han vill vara där ändå.
Hej så länge.