Hejsan!
Åh, vad tråkigt att det går så långt mellan inläggen.
Det skulle vara kul att få lite sving på det här med att blogga igen.
Men alltså, vilken skit-höst det har varit.
Först blev morfarn opererad. Han var helt däckad efteråt och det var som han blev en helt annan person. Trodde aldrig han skulle repa sig!
Men det gjorde han :-)
Och när jag kunde sluta oroa mig så blev jag så trött. Ni vet, man slappnar av och då kommer reaktionen.
Precis då åkte pinglan på magsjuka, och fem dagar efter det blev jag och maken sjuka, samtidigt.
Det är inte lätt att vara magsjuk och helamma 10 kilo bebis kan jag säga...men vi klarade oss igenom det.
Vi hann precis jobba upp energin lite när pinglan blev förkyld, Och det var ingen normal förkylning. Hon blev mer och mer hängig, och hade sedan hög feber i tre dagar. När febern släppte fick hon hosta och utslag. Och utslagen blev hemska. Fick åka till läkaren, där det konstaterades att hon hade fått stafylokocker i utslagen. Antibiotika-behandling blev det för hennes del.
Samtidigt blev lillebror dålig.
På riktigt.
Tre dagar med hög feber och inga andra symptom.
Var tvungen att åka till barnakuten. Han skrek konstant när han inte sov, i tre dygn. Inget gnäll, utan som att han hade fruktansvärt ont.
Alvedon hjälpte inte mot febern och inte mot smärtan. Trots dubbeldos gick febern bara upp.
Det var som att leva i en mardröm, som inte ville ta slut.
Han skrek och grät och jag grät och vaggade men ingenting hjälpte.
De hittade inget konstigt, utan det måste "bara" ha varit ett hemskt virus som de åkte på. En dag skrek han inte längre, och då kom hosta och utslag även på honom.
Så himla skumt,
Och jag var helt slut efter att ha vårdat jättesjuka barn i 1 1/2 vecka. Helt, helt slut!
Förra veckan började vi med lite rutiner igen, och det höll i sig några dagar. Sen blev pinglan hängig och trött. Igår var hon febrig och idag också. Snälla, sluta nu!
Jag blir helt knäckt när barnen är sjuka, jag dör lite inombords.
Och så ser jag alltid fram emot adventstiden, men varje december blir jag ledsen och känner mig ensam, och saknar min mor något alldeles fruktansvärt. Samma sak, varje år. Tungt nu.
Ojsan, nu blev det väldigt lång text om jobbigheter. Sorry!
Ville egentligen visa upp något trevligt, nämligen en julklänning i storlek 116 som jag har skickat iväg till en liten tjej :-)
Diggar tomtetyget massor! Nu är där bara en pyttebit kvar.
Tomtetyget har varit en gardin, och jag har behållit den vågiga kanten.
Livet är sytt av ett påslakan och en annan gardin.
Hoppas att någon hänger kvar här.
På återseende!
