Byrå till barnrummet

De doftfria kläderna måste ju förvaras någonstans också :-)

Och äntligen är jag klar med byrån som ska stå i barnrummet!

 

Jag har fått ta lite och lite, eftersom foglossning och blodtrycksfall sätter stopp för långa målarstunder.

Det har varit turkosa tassar och bortrövade penslar på vägen, samt en del söndertuggade soppåsar och bortriven skyddspapp. 

Och sen klantade jag mig med tapeten, och hade ett elände att hitta nåt som skulle passa med den gröna.

Men nu är den klar! Och jag gillar den :-)

 

 

Byrån betalade jag 20 kronor för om jag minns rätt, och det var den fulaste byrå jag har sett i hela mitt liv!

MEN, man måste se potentialen!
Det som är så bra med dessa äldre modeller är att de nästan alltid består av genuint trä. Hållbart med andra ord!

FÖRE alltså ;-)

Sen ville jag absolut måla den turkos (jag älskar turkost!).
Så jag tog färgen från skötbordet (som för övrigt också var "överbliven" färg).
Och mörkturkos + vit = turkos!
Den gröna tapeten fick jag av en vän (tack Lotta).
Sen försökte jag hitta nåt grönt eller gult som kunde passa ihop med den.
Hittade en säljare som sålde hela rullar retro tapet och frågade om jag kunde få köpa en meter.
Det fick jag!
Och den passade bra.

Knopparna tycker jag är riktigt fina, genomskinliga och neutrala.
De är det enda som är nyköpt till byrån (IKEA).

Så ungefärligt pris för hela byrån; 45 kronor.

Heja heja!

Det var riktigt roligt att så många kommentarer rullade in på mitt doftfria inlägg!

Och det känns riktigt hoppfullt att det är många som håller med mig, och tänker på detta.
Att välja bort en sån produkt gynnar inte bara våra hudar utan också miljön.
För sköljmedel är en sån produkt som innehåller en massa grejor som direkt skadar naturen.

Jag har blvit så deppig varje gång jag har sett kvinnor i affären som lastar upp fyra dunkar sköljmedel med suspekt färg på bandet.
Men nu vet jag att jag i alla fall inte är ensam!
Tack för det, och heja oss! ♥

Doftfri second hand-bebis?

Nu undrar ni säkert vad detta inlägg ska handla om ;-)

Bebiskläder!

Jag har nog handlat 95 % av kläderna till bebisen på second hand.
Det är inte speciellt svårt. Det gäller bara att börja i tid så man hittar sånt man gillar.
För jag är ganska kräsen, och skulle inte klara att köpa "startpaket med 30 plagg", utan allt är noga utvalt.
Och det finns mycket fina kläder att hitta begagnat! Det dyker alltid upp något på mina second hand-ställen, och sen finns ju även tradera och blocket till exempel.
Det blir billigt också! Runt en tia i genomsnitt per plagg skulle jag tippa.



Tyra-fri bild? Nej, det går inte...

Sen får man ju komplettera lite med enstaka plagg, men då går det oftast bra att hitta ekologiska alternativ.
För jag tänker mycket på just vad bebisen ska ha nära sig, och konventionellt odlad bomull är en av de mest besprutade grödorna i världen.

Men vad man än köper för kläder, och oavsett vem de är avsedda för så är det ju superviktigt att tvätta allting innan man använder det.

Då kommer vi till min stora fundering...tvätt av bebiskläder!

Ofta när jag har handlat second hand så STINKER kläderna av äckligt sköljmedel!
Och ibland krävs det en tvätt, 3 dagars vädring, en tvätt till och 3 dagars vädring till för att bli av med lukten!
Det är skrämmande! Jag blir helt rädd!
Hur många människor är det egentligen som vräker på massvis med sköljmedel när de tvättar bebiskläder (och eventuellt överdoserar tvättmedel)?
Jag menar, de flesta innehåller så himla mycket suspekta grejor, och färgämnen och parfym. Och det tvättas ju inte ur, det sitter ju kvar i kläderna!

Jo visst, man vill ju ha mjuka kläder till en bebis, men det kan ju inte vara bra att ha såna enorma mängder!

Så himla illa kan det väl inte vara att tvätta kläder utan sköljmedel, för ofta mjukar ju tyget till sig bara man har fått det på sig, eller efter en liten stund.
Sen finns det ju tyger som alltid är mjuka ändå. Som bomullsflanell. Fleece också (men det ska man ju helst köpa second hand då). Säkert en massa annat också. Manglat linnetyg är ju ljuvligt (om man nu skulle ha tillgång till en mangel).

Kan det verkligen vara så illa för bebishud att få på sig kläder som inte är uppmjukade med sköljmedel? Om någon vet så upplys mig gärna!

Det finns ju miljövänliga alternativ till sköljmedel, men många av dem innehåller ändå onödigt mycket ingredienser.
Dock finns det några (på till exempel jordklok) som ändå verkar vettiga. Har tänkt prova den med minst antal ingredienser. Kanske gör det någon nytta, om man vill ha det till några textilier ibland.

Jag vet också att man kan ha nån tesked ättikssprit i sköljmedelsfacket. Kanske någon har testat det? Mjukar det upp?

Jag har själv aldrig använt sköljmedel. Men jag tror kanske att många använder det av gammal vana. Min mamma har alltid varit miljömedveten, så hon har i princip bara tvättat med grumme tvättsåpa under hela min uppväxt. Så jag har själv aldrig använt kläder som är tvättade med sköljmedel.

Det är säkert någon som blir lite stött nu, och jag brukar undvika att uttrycka åsikter starkt här i bloggen. Men jag var tvungen nu.
Jag förstå inte detta!
Och vill gärna höra vad ni säger om ämnet :-)

I vilket fall som helst så kommer min bebis att ha doftfria kläder!

En virkad filt till bebisen!

Bebisen i magen har fått sin första virkade filt!

En ganska stor filt.

Hela 100 x 75 cm på ett ungefär.

 

Jag är så svag för kombinationen röd/turkos/vit.

Eller vinröd/ljusblå/vit. Allt som är lite blått och lite rött helt enkelt!

 

Jag började med en hel hop med restgarner i blåa och röda nyanser.

Men eftersom jag är en såndär galen matchningsnörd så kunde jag inte ha både turkos och ljusblått ihop. Så det ljusblåa fick åka bort. Och turkost är ju så fint, och en sån pigg färg!

Men såklart räckte det inte med bara rester, så jag fick lov att köpa till några nystan. Bland annat ett mörkare turkost garn. Och det var nog lite tur, för det blev ett annat djup.

 

 

Den är virkad helt i akrylgarn, men jag valde bara såna nystan som är riktigt mjuka.

Det är skillnad på akryl och akryl liksom. Och en av de röda nyanserna var ett ljuvligt mjukt garn med mohair i. Helt fluffigt och lätt!

 

Och ni vet ju att jag gillar att blanda olika sorters garner, och det är inte så himla svårt.

Man plockar ihop en hög som ser ut att vara hyfsat lika i tjocklek. Sen märker man rätt snabbt om något är för tunnt eller tjockt jämfört med de andra.

 

 

På denna filt valde jag att virka den vita ramen runt rutorna med fasta maskor. Man kan ju också avsluta med ett vanligt mormorsrutevarv. Jag tycker båda metoderna blir bra, men det blir ju lite tydligare och "hårdare" inramning med fm. Till exempel Olles filt blev toppen med den andra metoden.

Men ni ser att det ändå är lite skillnad :-)

Det blev en liten dekorativ kant också.

Och det är inte alltid helt lätt att välja hur man ska avsluta ett projekt.

Här är ju färgerna så starka, så det behövs inte någon "sensationell" kantning.

Däremot ska den ju ändå synas, så att inramningen blir bra.

 

Vad tycker ni om färgvalet?

Det är ju inte typiska barnfärger, men ändå tycker jag den är sådär pigg och glad på nåt sätt.

Och ganska könsneutral också!

 

Känns rätt bra att ha en lite större filt, för den kommer ju att kunna användas i många år.

Dubbelvikt är den perfekt i vagen, och den ska nog passa bra i spjälsängen också!

 

Men jag har även en liten filt på nålen just nu... :-)

Skötbords-fixelifix

Det har hänt lite i barnrummet i alla fall.

Bland annat har jag piffat till ett skötbord.

Vi fick det gratis av min kusin, som har använt det till tre ungar.

Det var ett sånt här (IKEA-länk). Och det var lite småslitet efter tre vildingar ;-).

Så jag målade det i en mörkturkos färg, och slängde på lite överbliven mönstrad dekorplast.

 



 

 

Ja, nu är den ju belamrad med färg fortfarande, och emellanåt en och annan kise.
 

Det har blivit en del turkosa tassar de senaste veckorna om vi säger så :-).

Ja, och en del knyckta penslar också...
 

 

Det börjar kännas lite jobbigt nu, för jag har inte orkat göra så mycket i barnrummet som jag hade velat.

Har blvit så otroligt trött de senaste veckorna.
 

Blodvärdet är inte bra, inte sköldkörtelnivåerna heller, och blodtrycket är riktigt, riktigt lågt.

Och dessutom verkar det som om jag har nån dum infektion i kroppen också.

Så jag känner mig som en zombie med tapetklister i huvet.

Och det är det värsta jag vet! När man liksom inte kan tänka klart och känner sig bedövad i hjärnan. Huh! Det påminner mig om när min ångest var som värst, och därför blir jag så rädd när den känslan kommer.

Men tror och hoppas att åtminstonde infektionen börjar försvinna så smått.
 

Magen är ju rätt stor nu, och nu kan jag riktigt känna kroppsdelar som rör sig under huden ♥.

Svårt att förstå var tiden har tagit vägen!

Jag har ju en hel del saker kvar att fixa, och börjar känna mig lite stressad.

Det hjälper ju inte att min man har plockat fram den blivande bb-väskan och insisterar på att jag ska börja fylla den...

Ja, han gillar att vara ute i god tid ;-)
 

Fast det gör vi båda för det mesta.

Är glad att de viktigaste grejorna är fixade, och har varit det ett tag.

Ni vet; barnvagn, babyskydd, säng och en bas-garderob.

Har tänkt hela tiden att man inte vet hur mycket man orkar på slutet, och det var ju klokt av mig :-)

Just nu i vecka 31!

 

Jag har ju inte ens virkat eller sytt speciellt mycket ännu!

Men ojsan, ni kan nog skymta nåt på skåpet där....kanske är det nåt alldeles färdigt till bebisen som jag snart ska visa er..!

När jag orkar då. 

 

Tack så mycket för alla fina, rara kommentarer om koftan!

Visst är det så att jag har lite höga krav på mig själv och behöver lite peppning ibland.

Så tack för att ni bidrar med det!

Det behövs extra mycket nu när jag är mer känslig, och dessutom inte har nån handarbetsintresserad mor som ger mig beröm.

Ni är så fina som finns!

En kofta till bebisen

Jag har spanat in femtimmarskoftan ett tag. Har alltid tyckt att modellen är så himla fin.

Men huh! den är ju stickad!

Men så fick jag för mig att bebisen tvunget måste ha en i alla fall.

 

Grejen var det att jag liksom hade ett garn som jag absolut ville använda till bebisen.

Garnet var ett underbart mjukt garn i bomull/ull, och det var det allra sista garnet som mor köpte till mig.

När jag vakade hos henne så visste jag att det skulle bli otroligt svårt att använda garnet när hon väl var borta, så jag virkade en halsvärmare till mig själv av det (obloggad).

Den blev bra, men var alltid lite för smal som halsvärmare.

Så när jag blev gravid ville jag riva upp den och göra nåt till bebisen.

 

Då förstår ni också att jag har haft beslutsångest och verkligen velat att det skulle bli ett speciellt och fint litet plagg.

 

Och jag älskar färgerna på garnet! Lilla mor var duktig på att välja ♥.

 

Det är bara det att jag är inte riktigt nöjd.

Jag har inte stickat mycket de senaste åren, och det märks att jag är ringrostig. Resultatet ser inte riktigt proffsigt ut... och jag tror att jag skulle ha stickat med stickor 4 istället för 4,5.

Det är liksom lite för glest för att vara snyggt.

Och den blev lite stor också. Får nog vänta ett halvår åtminstonde innan den kan passa.

 

Ja, sen är ju frågan om jag "ska" vara nöjd.

För jag vet inte om garnet klarar en upprepning till... det blir ju fler skarvar för varje gång.

Men det är ju viktigt att koftan känns bra, eftersom garnet är så speciellt.

 



 



 

 

Men alltså, jisses, vad svårt det är att fästa trådar snyggt på slätstickning!

Grr.

Och så fattar jag inte varför det ska va ett varv med hål som ökningar i oket, när man har gjort ökningar utan hål hela tiden fram till dess?

Det är ju inte ens snyggt.

Och sen är ju mönstret inte sådär jättevälskrivet tycker jag,

Men jag hade tur och kunde fråga fina Hedvig när jag blev osäker på några saker. Tack Hedvig!

 

Så JA, fortfarande är det så att virkning rules!!

 

Och det var roligt att höra era kommentarer om knappar till bebisar.

Det är inte så att jag känner mig speciellt orolig eller nojig, men jag tycker faktiskt det är konstigt att en sånhär sak aldrig diskuteras, medan det är en massa stirrande om vilka leksaker de ska använda.

För detta är ju minst lika viktigt!

Knappknatte?

 

 

 

Jag har funderat mycket på en sak.

 

Man har ju aldrig grejor till bebisar som består av smådelar som eventuellt kan lossna.

Men väldigt många bebiskläder har ju knappar!

Och de knappar som är fastsydda i fabrik sitter ofta dåligt.

Mycket sämre än om man syr dit dem själv!

 

Borde inte det vara en potentiell fara för en liten knatte?

Tänk på säkerhetsögon till amigurumi...de sitter stenhårt, men ska inte användas till barn under 3 år.

En knapp lossnar mycket lättare, och är oftast i samma storlek som ögonen.

 

Bara en tanke.

 

Vågar jag överhuvudtaget sy på knappar när jag tillverkar kläder till knytet i magen?

Alla andra gör ju det, jag får bara inte ihop alla "delar" ;-).

 

Hur tänker ni?

Det skulle vara intressant att höra!

Tyra önskar ett fint garnår

Detta inlägg kräver inte så många ord.
Men jag bör förklara bakgrunden lite.
Jag hade en stor restgarnskorg som Tyra var väldigt förtjust i.
Här ser ni hur hon rotar i den.
Men jag var rädd att hon skulle tugga i sig garnstumpar, så vi införskaffade en låda med lock istället.

Såhär bra gick det:

 

 

 

 

 

 

 

Ibland står hon i soffan och sticker in tassen i hålet och drar ner hela lådan...

 

Tyra ♥