Nu firar vi!

Nu mina vänner kör vi igång den första utlottningen för att fira 200 följare via Google friend connect (och snart 100 på facebook)!

Jag har letat fram två garnvinster, och ni får gärna skriva vilken ni helst vill ha om ni skulle vinna.

Den första är två nystan på 100 gram var av detta fantastiska banangarn (100 % bananfiber):

Underbara färger, och mycket spännande kvalité! Det är mjukt, glansigt, tjockt och tunnt på samma gång :-)

Vinst nummer två är en färgrik samling bomullsgarn:

Det är bomullsgarn i lite tunnare kvalité, passar virknål 2-2,5 mm.
50 grams nystan.

Såhär gör ni för att delta:
Kommentera detta inlägg ger en lott.
Länka till min tävling med hjälp av den översta bilden ger en lott.
Är du följare via Google eller bloglovin' får du en lott.
Och följare på facebook får en lott.

Totalt kan du alltså få fyra lotter!
Glöm inte att skriva hur många lotter du tar.
Alla får vara med, men har du ingen egen blogg så kom ihåg att lämna din mailadress!

Så häng med nu och fira, jag drar vinnarna den 11/2, så delta senast den 10/2 23.59 ;-)

TÄVLINGEN ÄR AVSUTAD

Potatistryck!

Jag är sämst på att rita.
Allt som har med att teckna och måla saker är jag helt hopplös på!
Det är lite mysko egentligen.
Jag är ju väldigt kreativ inom många områden, och de flesta som är det brukar vara supertalanger på att rita också.
Men inte jag!
Jag är kass.
Någon som känner igen sig kanske?

Så....vad gör man då om man vill göra ett konstverk men är kass på att måla?
Potatistryck!
Tjoho för potatistryck!
Jag gjorde inte ens det så mycket när jag var liten, men det är ju världens bästa grej.

Jag köpte en stor bakpotatis i vår fina gårdsbutik, och skar sen ut ett hjärta.
Och jag använde resten av potatisen i middagen! Återbruk!

Och nu kommer även ett litet tips.
På Flügger kan man beställa tre prover på valfri färg.
För 29 kronor får man hem dem i postlådan, tillsammans med en pensel.
Det är väggfärg, och de kommer i 30 grams påsar.
Perfekt för ett sånt här projekt, om man inte vill blanda till färger själv.

Jodå, jag ska visa upp resultatet ordentligt sen!

Och jag håller på att pyssla lite med utlottningarna som jag har utlovat.
Håll ut!

200 följare!

Wow!Under dagen fick jag följare nummer 200!
Besöksräknaren passerade 100 000 under hösten, och då orkade jag inte fira.
Så nu måste det firas ordentligt istället!

Jag kommer att klura lite på vad jag ska lotta ut, och sen kommer det att dyka upp utlottningar i olika former.
Så var med nu, och håll utkik!
Och jag kan säga att det kan löna sig att följa Fifffel & Tråd på facebook också ;-)

På återseende!

Jag glömde ju

Jag glömde att jag skulle visa ett foto på hur det såg ut innan alla 96 rutor var monterade!

När jag virkar en filt av rutor, eller syr lapptäcke så lägger jag alltid ut rutorna, och flyttar runt tills jag är nöjd med placeringen.
Sen tar jag ett foto innan jag lägger dem i högar (1 rad= 1 hög). Sen märker jag varje hög med ett nummer.
Men ibland blir man ändå lite osäker, det kan ju hända att man tappar en märkningslapp, eller att man rubbar ordningen.
Då är det himla bra att ha ett foto!
Såhär såg det ut innan monteringen:

Och såhär blev den när den var klar:

Den som är uppmärksam ser att filten inte är fotad från samma håll, och att någon ruta är ändrad.
Men visst är det rätt häftigt att se skillnaden såhär?

Det var några som undrade om jag hade en baksida på filten, och det har jag inte.
Därför valde jag också garner som var mjuka och sköna (övervägande i alla fall).

Sen tänkte jag passa på och skriva om några andra saker som jag har glömt bort.
Jag får ju en del frågor här och där, och ibland glömmer jag bort att svara...sorry!

Någon undrade var inlägget om de virkade necessärerna fanns.

Det finns HÄR.
(det finns även två kvar till salu här)

Någon har också frågat om mönstret till västen som jag virkade till mor.

Den virkbeskrivningen har jag hämtat ur en bok som jag har.

Men vill man virka en väst rekommenderar jag nog ändå ett annat mönster, för jag fick göra en del "småräddningar" för att den skulle se okej ut...

Och nu när jag skulle ta tag i det här med glömda frågor så glömde jag helt bort en del av dem igen..!
Suck!
Men är rätt totalt slutkörd just nu. Hello väggen-varning!

Men fortsätt gärna fråga, och glömmer jag att svara så testa att maila mig. Då brukar jag vara med ordentligt, för ett mail kan jag inte tappa bort så lätt..!

För ni vet ju att jag gärna vill sprida och inspirera till skaparglädje, och kan jag då hjälpa till med något så gör jag det gärna, om jag kan!

Min alldeles egna filt!

Nu är min blåa filt klar!
Och jag älskar den!

Filten består av 96 rutor och är virkad med virknål 4 ½.
Den är tillverkad av en salig blandning garn :-)

Det började med att jag fick tre nystan i ljuvliga blåa nyanser av mor.
Tonerna var så fantastiska, och jag kände direkt att jag ville göra en filt.
Så jag började lägga undan annat garn som skulle kunna passa ihop med dem.
Bland annat hittade jag Drops paris i ljusblått på second hand, + några nystan bomullsgarn i två blåa nyanser.
Sen köpte jag till nåt nystan till av de där första nystanen, men kompletterade med en massa restgarner.
Det mörkblåa garnet som jag använde runt rutorna och som avslutning på kanten var ett mjukt akryl/ullgarn som jag köpte för några år sedan på second hand.

Så filten besåt till största del av restgarner!
Är förresten glad att jag även petade in lite grönt, för att bryta allt det blågråa.

Det är mycket bomull och ull i den, men även en del akryl. Härlig mix i alla fall!

Och den blev hela 150x105 cm.
Men det bästa av allt; den är MIN!

Trodde jag i alla fall...

Men jag bjuder på det :-)
Alla mina killar får använda den!
Särskilt Ebbe, för han förgyller mina dagar med små knasigheter och mycket kärlek♥
Jag vet faktiskt inte vad jag skulle göra utan min kisar i detta läget.

Kan meddela att filten blev klar uppe hos mor, och hon har fått se den färdig.
Jag vet inte om hon riktigt kunde ta in det, men det gör inte så mycket.
Det är en hel del vårdpersonal som har följt med på slutförandet av filten.
Kanske kikar nu nån av dem in här och får se den klar!

Kram till alla, och tack för att ni fortsätter att stötta mig!
Nu ska jag o Ebbe mysa :-)

Min lilla stuga

Jag hade en egen liten stuga.
Den ska jag visa för er nu!

När jag var 13-14 år ungefär så kom jag på att jag skulle fixa till gäststugan som fanns precis utanför mitt barndomshem.
Fram till dess var det bara en dumpningsplats ungefär, och förvaring till det fina skåpet.

När jag satte igång låg det en äcklig grå plastmatta på golvet, den lilla köksinredningen var mintgrön, och hade bruna luckor. Stänkskyddet var också mintgrönt.
Väggarna hade en ful brun medaljongtapet, och murstocken var helt paj.

Jag målade, och målade. Far och jag slipade det gamla brädgolvet som fanns under den fula plastmattan, och oljade sen det.

Och ungefär såhär blev det:

Denna lilla kokvrå är så härlig.
Här hade jag en liten kokplatta innan, så jag kunde göra te och koka pasta.
Men jag satt egentligen mest här ute och kollade på tv och film, för det var varmare att sova inne i huset... :-)
Fast det hände ju att jag eldade på rejält i den lilla kaminen, så det nästan höll hela natten!

Observera spegeln som är gjord av kakel som blev över från kökshörnan!
Kommer ihåg att jag tog en bit spånskiva och gröpte ur, som jag sen lade spegeln i. På med lite kakelplattor och vips så hade man en snygg och matchande (viktigtviktigt!) spegel.

På nästa bild kan ni se pärldraperiet som jag gjorde.
Jag kommer ihåg att jag tog en överbliven bit taklist och borrade hål.
Snodde en av fars gamla fiskelinor.
Sen rotade jag fram gula och röda sugrör som låg och skräpade.
Träkulorna hade jag fått av min mosters man nån gång. Tror han hittade de på tippen, eller på väg dit...
Sen hade jag gammal cernitlera som jag gjorde små pärlor av.
Vips så hade det blivit ett draperi som matchade resten av inredningen!
 

Egentligen borde jag väl skruva ner det och ta med mig, men jag vet inte om jag har nån plats för det.
Det är ju så nu, när mor snart försvinner och far håller på att sälja huset, att man måste välja vad man ska ta hand om och inte.
Men skåpet är ju på plats, och de snygga 60-talsstolarna ska också få bo hos mig (Efter viss ommålning ;-)! )

Men ni måste kolla in den underbara 50-talstapeten som satt inne i köksluckorna!

Är riktigt stolt över att jag sparade den!
Visst är den ljuvlig?
Som ni kan se på några av bilderna så sparade jag även vissa mintgröna väggar.
Det var också ganska roligt. Sen målade jag prickar som schabloner, återigen för att matcha upp allt!

Men håll i er, det kommer lite till utflippad kreativitet...

Det fanns även en liten hall, eller tambur till stugan.
Där var väggarna återigen mintgröna.
Jag kom tydligen på att jag skulle sätta handavtryck på hela väggen.
Så den är fylld av olika händer, både från släkt och vänner!

Sen gick jag vidare på temat...fast med fötter!
Far hade sparat några köksskåp från deras gamla kök, och det ena snodde jag.
Kom på att om jag lade det på längden så blev det ett perfekt skoskåp!
Lite överbliven färg på det, och så mina fotavtryck (man måste ju visa vad det ska användas till) och så hade man återbrukat lite till!

Det är en ganska häftig resa jag har gjort.
Som tonåring älskade jag färg.
Men när jag började i gymnasiet så började jag tröttna på alla starka färger, och gillade mer naturfärger.
Nu har jag landat mittemellan, och det känns helt rätt!

Det är kul att gå tillbaka såhär och se hur man har utvecklats.
Jag blir ganska impad över mitt driv att genomföra en hel renovering på egen hand, vid den åldern.
Och jag hade faktiskt ingen aning om att jag bubblade av kreativitet redan då!

Men jag menar...hur kunde jag missa att jag alltid har varit kreativ??
Det är ju ganska uppenbart när jag kollar tillbaka.

Men jag vet vad som hände.
Gymnasiet hände, och då blev mor sjuk första gången.
Förlorade nog mig själv där någonstans.
Då kan ni förstå hur mycket skaparglädjen betyder för mig nu, nu när jag har hittat tillbaka!
Sakta kom kreativiteten tillbaka när jag mådde som sämst.
För jag kan berätta för er att jag har varit riktigt långt nere, längst ner på botten.
Med skapandet hittade jag nog lite terapi, och på den vägen är det.

Så nu kör vi vidare, trots motgångar och jobbigheter:
SKAPARGLÄDJEN ÖVERVINNER ALLT!
Och det är mitt kall att sprida den vidare!

Skåpet!

Jag måste bara visa mitt skåp.Jag vet inte om det är världens snyggaste, men det är i alla fall världens coolaste!
Tycker jag.
Det är mors skåp.
Hon fick det när hon jobbade som distrikssköterska i en liten by på 70-talet.
Det användes inte längre och skulle slängas.
Mor frågade om hon fick det istället. Sedan dess har det stått i gäststugan hos mina föräldrar (mer om stugan vid ett annat tillfälle).

Det är alltså ett sjukvårds-skåp. Och det är ganska speciellt.

Det är märkte med grupp 1 och grupp 2, fast omvänt :-)

Inuti skåpet sitter det kvar flera gamla skyltar, och det finns roliga lådor och småhyllor o annat kul.

Men som sagt, det roligaste är skyltarna (och jag är så glad att de sitter kvar!).
Kolla in de närmare (kanske syns det bättre om man klickar på bilderna):

En del av skyltarna är i metall, men en del är mjukare, kanske är det tidig plast..?
Jag vet att skåpet minst är från 60-talet, men det måste vara äldre än så.
Skåpet är ändå lite slitet här och där, och mor har knappt använt det sen hon fick det.
Några av skyltarna kan ju vara ditsatta senare...
Vad tror ni?

Det är verkligen superduper-kvalité, och lådorna som sitter i nederdelen av skåpet är helt fantastiska!
De glider bättre än moderna lådor!

Och kolla in de fina skivorna som man kan dra ut:

Jag älskar faktiskt detta skåpet, särskilt nu när det har kommit på plats hemma hos oss.
Äntligen har det fått en större funktion, och en betydelse!

Men jag måste nog göra något åt det så småningom.
Antingen får lacken bättras på här och där, eller så får jag göra något annat.
Ett tag funderade jag på att betsa den lätt, kanske i en vit eller grå nyans, men jag vet inte om jag har hjärta till det. Är det inte lite hädelse?

Samtidigt vill jag inte att det ska vara fult. Och jag vill ju att min man ska tycka om det också, och jag är inte säker på att han gör det nu...
Kanske blir det bättre bara man slipar och oljar in det istället? Eller lägger på ny lack. Lacken är nog lite slarvigt ditmålad ser det ut som.

Hmm...träslag? Det måste jag undersöka!
Det är inte furu i alla fall, då hade den inte kommit in ;-)

Till sist TACK till alla ni som kommenterade förra inlägget!
Det känns helt fantastiskt att så många bryr sig!
Och det både peppar mig och gör mig glad ♥

Att orka

Jo, jag vill bara berätta lite om det här med att orka.
Och har ni missat vad det är som är jobbigt för mig just nu så finns det lite att läsa här, här och även lite här.

Min kära mor är alltså väldigt, väldigt sjuk, och jag försöker vara hos henne varje dag.
Vet inte hur länge till hon orkar.
Men hur orkar jag då?
Det är många som undrar det.
Och det gör jag egentligen inte, fast man måste ju det ändå.

Många människor säger till mig; skit i allt annat, det viktigaste är din mamma. Spendera all tid du kan med henne, ta vara på tiden som är kvar!

Och jag måste säga att de som säger så ALDRIG har varit i en sån här situation.
Det är extremt jobbigt, tungt, energikrävande och både psykiskt och fysiskt jobbigt att vara hos en så svårt sjuk människa som man älskar mest i hela världen. Man orkar max någon timme varje dag, och vissa dagar måste man få pausa.
Ibland känner man sig hemsk, men man gör ändå ingen nytta för den som är sjuk om man själv är ett vrak.
Så det gäller hela tiden att hitta någon slags balans.

Jag har ofta en virkning med när jag sitter hos mor, för ofta får man bara låta henne sova.
Såhär ser mitt pågående projekt ut:

Ni kanske känner igen det lite?
Jag började nämligen med det för nästan ett år sedan, och bloggade om det här.
Sen kom det annat emellan, och sen kom jag på att jag skulle göra den större, och sen kom nåt annat emellan, sen blev den större igen, och sen fick den vila, och nu håller jag på med monteringen!

Och till de som inte förstår att jag fortsätter blogga så vill jag bara säga att bloggen är bland de saker som betyder mest för mig, och den ger mig en massa glädje.
Och trots att jag själv inte mår bra nu så vill jag ändå fortsätta sprida glädje till er som läser, skaparglädje!
Jag kan säga att handarbetet nästan har blivit ännu mer betydelsefullt för mig den senaste tiden.
Och man MÅSTE hitta saker som gör en glad och lugn, annars orkar man inte med det jobbiga.

Hoppas att ni förstår lite bättre hur jag tänker.
Jag hoppas också att ni förstår att ni betyder jättemycket för mig!
Emellanåt är jag dålig på att hälsa på er, och ibland är jag slapp med att kommentera, det händer också ganska ofta att jag glömmer att svara på en fråga eller ett mail, men jag lovar er:
Varenda kommentar och vartenda besök som jag får gör mig glad och får mig att orkar lite mer!

Saker som flyttade under 2011

Det här inlägget kanske roar mig själv mest...
Jag tycker det är så fint att tänka på att något man själv har skapat hamnar hos någon annan, och kan göra nytta eller skapa glädje.

Så här kommer en liten bildkavalkad på saker som flyttade från Fiff till nya hem under året som gick:

Och till sist ett alldeles ljuvligt foto som jag fick av Hedvig för några veckor sedan.
För ni minns väl döskallekudden som jag skickade till henne?

Det verkar som om en väldigt speciell familjemedlem har lagt beslag på den...

Söta harpan!

Tack till er som har gett sakerna ett nytt hem, och till er som har hört av er och skickat foton på grejorna!