Skumt

Det var en del skumma saker som inträffade under marknaden igår.
Själva marknaden var inte skum ;-) det var väldigt mysigt, och härlig stämning.
Vädret var också toppen!
Trevliga människor, och mycket fint hantverk av olika slag.
En kvinna sålde amigurumi, men det var ändå helt olikt det jag hade.
Det fanns smide, stickat, sytt, broderat, stenarbete, träslöjd, tovat, silversmide, målningar och sånt.
Kul att det blir varierat!

Men jag fastnade ganska direkt för ett bord, nämligen luffarslöjd!
Jag älskar luffarslöjd, men känner att det är en grej som jag faktiskt inte skulle ha tålamod till själv. Jag VET att jag bara hade blivit irriterad på tråden om den inte hade böjt sig som jag ville.
Men denna kvinna hade riktigt fina saker, och till väldigt bra priser dessutom.

Kolla vilka fina krokar:

Jag har letat efter såna ett tag. Perfekt!

De hamnar antingen i hallen eller i köket tror jag.

Vi började prata lite, och så visade det sig att hon i princip är min GRANNE!
Och jag hade aldrig sett dem innan!
Hur skumt är inte det?
Inte granne som i huset bredvid, men granne som i att jag ser lite av deras hus från mitt syrumsfönster.
Skumt! Eller hur?
Så knasigt det kan bli!

Den andra skumma saken var en kvinna som prutade ganska rejält på ett av mina kakfat.
För det första var jag inte alls beredd på att folk prutar på hantverk, och för det andra så blev jag mest chockad när hon sa saker som : "det verkar ju inte gå så bra med försäljningen ändå" och slängde upp pengarna på bordet och grabbade tag i fatet innan jag hade sagt ja eller nej. Så sa jag; men det är faktiskt mycket jobb med att få ihop faten. Då säger hon "Jaså? Är det?".
Ehh....jag vet inte riktigt hur det gick till, för jag hängde inte riktigt med där. Men hon kom därfirån med ett kakfat till ett mycket bra pris, och nu i efterhand känner jag mig faktiskt lite lätt kränkt av kommentarerna.

Själva kakfatet bryr jag mig inte så mycket om, för det var det fat som jag själv tyckte var minst lyckat (haha :-D!), men det känns jobbigt när folk inte tar hantverk på allvar.
Vissa människor kan ju inte sätta sig in hur mycket arbete det är bakom, och det är okej. Men man kan väl visa lite respekt ändå?
Jag har väldigt schyssta priser på mina kakfat, för det är mycket olika muttrar och annat som ska köpas in, och som sagt så håller en borr bara till några borrningar, och jag måste ju ha två olika storlekar på borren till varje våningsfat.
Sen spricker en del tallrikar.
Och till borrningen behöver jag en himla massa attiraljer för att det ska funka. Det är ett företag bara att plocka fram allt det varje gång.
Sen ska jag ska åka runt på second hand och loppis och leta upp tallrikar, som sedan ska förvaras hemma till de hittar kompisar som de passar ihop med.
Och sen ska staven sågas, och muttrarna ska på. Det ska lackas för att hålla bättre.
Det TAR tid, även om det kanske är svårt att förstå.
Dessutom är det jäkligt jobbigt ibland när allt spricker och går sönder, och en mutter fastnar eller gängorna blir kassa. Ibland är det så hårt att min man får rycka in och ta i med alla sina fina muskler :-) ♥.

Missförstå mig inte, jag fick mycket beröm för faten också. Men jag tror att den här "affären" gjorde att jag hamnade i ett mini-chocktillstånd, och chocken börjar släppa nu.

Men om en dag eller så kommer jag nog bara tänka på de trevliga hantverkarna, min talangfulla granne och den härliga stämningen!
Behövde bara prata av mig lite...
Kram till er alla!