Kärlek och en skitdag

Häromdagen fick jag syn på detta utanför huset:

Kärlek i snön!

En sån upplyftande liten vardagsbetraktelse, som värmer hjärtat.

Det är väl inte så svårt att lista ut vilka fotspåren tillhör..? Hihi.

Sånt här vardagsmys kan man behöva fokusera på lite extra när man har en jobbig dag. Som igår.

Det var ju begravningsdag igår. Vi skulle köra iväg klockan 12. Mannen jobbade till 10.

Jag gick upp 8.30 och såg då att det var något fel på Ebbe.

Ringde min man, han sa att han också hade sett det på morgonen, för han hade inte velat äta.

Konstigt, katten var superpigg kvällen innan. Nu var han hängig, gick två steg och lade sig på golvet. Och skrek när man tog upp honom.

Skit också. Fick ringa veterinären vid 9.

Fick tid 9.45. Snabbt hälla i sig lite te. Byta om. In med skrikande katt i buren, in i bilen. Iväg till veterinären.

Veterinären kollade snabbt, jaha. Söva, operera, dränage, antibiotika, smärtstillande och tratt var det som gällde.

Spruta i Ebbe. Ebbe var snäll. Ebbe blev sömnig, Ebbe fick panik. Maja börjar gråta. Ebbe mår illa. Maja gråter ännu mer. Ebbe somnar på golvet.

Kom tillbaka om en timme.

Jaha, ta sig samman. In i bilen. Köra hem. Mannen kommer hem.

Fram med djurförsäkringspapper, in i duschen, fixa till sig.

In i andra bilen, köra till veterinären. Vänta, vänta, vänta. Ut kommer en däckad Ebbe i bur. Klockan är nu 11.30. Vänta lite till, recept, instruktioner, vänta igen. Klockan är nu 12.45. Börjar bli svettigt. Till sist, betala, och sen hem igen.

Ur bilen. In med buren. Ut med katten. Fram med vatten till katten. Katten väääldigt sömnig. Byta om. Packa ihop grejor. Kolla katten en sista gång. Katten har somnat över matskålen. Typ. Panik-attackerar en banan i kylskåpet. In i bilen. Äta bananen. Iväg till begravningen.

Jobbigt med begravning.

16.00 hemåt igen. Handla mat, hämta ut medicin till Ebbe. HEM! Var är katten? Hur mår katten?

Springer in, och ropar. Då hör man ett litet pip, och fram kommer Ebbe. Puh! Han mår bra.

Det var inte roligt att lämna Ebbe. Matte lovar att vara hemma hos honom resten av helgen.

Ebbe är en kämpe. Och är redan piggare.

Ebbe hade fått ett bett vid svanskotan, som gjorde väldigt ont, och började bli en böld. Så bölden fick tömmas, och dräneras. I en vecka får han äta antibiotika två gånger om dagen, och smärtstillande får han äta i fyra dagar. Sen ska han nog bli bra igen. Lille Ebbe.

Han har varit riktigt duktig och tagit sina två mediciner, och har ätit både tonfisk, ägg och skinka. Och druckit en massa vatten.



Det är inte lätt att äta med en dum tratt på huvudet. Men nu är Ebbe trött av sin smärtstillande medicin, och en tupplur låter fint :-)

Matte är också trött efter den dumma skitdagen.

Tur det finns en massa kärlek. Från många håll.