Den virkade koftan/jackan!

Äntligen har jag blivit färdig att fota min kofta. Först tog den hundra år att sy i de två knapparna (hur jobbigt är det egentligen??), och sen var det aldrig nåt fotoljus. Och jag hatar blixt-bilder, huh!

Men så idag, när jag hade ångan uppe efter lite snöskottning passade jag på att springa ut med kameran. Med Ebbe hack i hälarna. Trevligt sällskap det där ;-)

Här är den nu, äntligen:

Fast jag upptäckte ju efteråt att den ser väldigt kort ut, eftersom jag har en lång tröja under...Men den är verkligen helt perfekt lagom, och den är nästan som skräddarsydd till mig. Ganska tajt, och midjemarkeringen är exakt vid min midja :-)

Sen hade det kanske sett lite bättre ut om man inte hade haft sån muppig hållning på bilderna....hihi.
Ser ni att det snöar? Det syns om man kollar på mina byxor!

Jag älskar den så mycket! Älskar volangen massor, den är både söt och lite udda.

På denna nedersta bild kan ni, om ni tittar noga...se en skymt av mitt lille skutt-plåster! Tycker det är toppen med roliga plåster! Vad ska de vara beige för? De syns ju ändå! Heja bamse-plåster!

Ehh...ja, ett litet sidospår... Här kommer mer bilder på koftan:

Jag köpte fina träknappar i tygaffären. Blev nöjd med dem faktiskt.

Närbild:

Koftan/jackan var jätteskoj att virka! Det tog bara lite extra lång tid, eftersom jag fick pausa på den när jag virkade min bröllopsbolero.

Tänk ändå, att den blev precis så fin som jag hoppades att den skulle bli!

Den är virkad efter detta mönster hos DROPS.

Där skulle knapparna sitta på annat sätt, men jag tyckte det behövdes mest i midjan, så jag placerade mina två där.

Det här mönstret var verkligen kärlek vid första ögonkastet. Har längtat efter det i minst två år. Och så blev resultatet bra också :-)

Koftan är virkad med en tråd L'Hispano Welcomme och en tråd kabeltvinnat, oblekt bomullsgarn.

Den är ganska varm, och sticks lite. Men jag älskar den ändå!

Och som avslut, här är dagens slappe-stil från Ebbe:

Hihi, kan inte sluta flina åt denna bilden...hihi.

Han har ju fått uppleva snö för första gången i hans liv. Det var rätt kul när han skulle gå ut igår. Han tog ett steg i snön, och sen tvärbromsade han så hårt så han liksom gled en lång bit. Sen nosade han noga och länge på snön... men han har blivit kompis med den nu. Han sprang igenom snödrivorna och busade med mig nu på eftermiddagen :-) Han och jag hälsar godnatt!