Ni hjälper väl mig?

Min mamma har alltid varit ett bra smakråd och kommit med tips när det gäller handarbete.
Snart finns hon inte längre.
Hjälper ni mig?

Jag har inga vänner eller släktingar som håller på med handarbete. Det är inte ens någon som syr!
Tänka sig...
Eller ja, min kompis mamma väver ju, och är jätteduktig.
Men det är ändå en speciell teknik jämfört med det jag gör.
Vem ska jag ringa när jag behöver sy-tips?
Mor har sytt mycket, och när jag var liten sydde hon massor med kläder både till mig och henne.

Hjälper ni mig om jag behöver tips?
Så jag inte blir ensam i handarbetsfrågor också.

Det kan kanske låta löjligt att oroa sig över en sån detalj mitt i alltihopa, men genom att få trygghet i  småsaker så känner man sig lite mer stabil.
Så är det för mig i alla fall.

Men jag handarbetar nästan mer än någonsin just nu.
Jag känner att det betyder jättemycket!
Utan det så hade allt varit ännu mer jobbigt.

Och jag har bra människor runt mig.
Men ibland är det nästan de här filurerna som kan få mig att le mest, och koppla av:

Detta fotot skrev jag ut och satte hos mor på sjukhuset.
Ebbe är så tokig. Och mor gillar verkligen honom.

Mixxi är lite mer tillbakadragen, men han kan också hitta på saker som får en att småle.
Och ja, det är mitt vattenglas.

Ni ska veta att ni redan betyder mycket för mig.
Och bloggen också. Och allt runtomkting den.
Hoppas ni orkar hänga med mig på resan genom sorg och smärta också.
Skaparglädjen finns kvar, det lovar jag!